tisdag, mars 31, 2015

Blogg 100 #31 - Medelålders och pjåskig

Jag börjar bli pjåskig. Det är värre att lämna hunden för sin första klippning än det var att lämna barnen på crèche första gången. Sitter nu på kafé och tröstar mig med fika. Och tar en rejäl tugga i kurslitteraturen för nya delkurs. Realismen here we go!

måndag, mars 30, 2015

Blogg100 #30 - Men ge ut själv då!

Som tillhörande den mäktigt stora gruppen "författarwannabees" har självklart frågan om egenutgivning, alternativt ge ut på hybridförlag, kommit upp. Även när jag berättar hur många förlag jag har fått nej från (och så brukar jag räkna upp de stora, de mellanstora och de mindre, kända, förlagen) så säger många: Men det finns ju många fler!
Ja, det är sant, det finns många, många små förlag. Men det är en djungel därute! Vem kan man lita på? Min erfarenhet är att de mindre förlag som "man kan lita på" är totalt överhopade av jobb, manusen strömmar in på grund av några bästsäljare som gjort dem kända och/eller för att de fått rykte om sig att vara just en kunnigt litet förlag, som man kan lita på. Jag har alltid varit för sent ute. "Inte nu, kanske senare", "Manusstopp", "Tror inte ditt manus riktigt passar oss", brukar jag få till svar.

Egenutgivning eller hydridförlag då? Jag är tveksam. Främst på grund av priset. Och det dåliga ryktet. För det är trots allt så, många egenutgivna böcker är av dålig kvalité. Det har funnits en orsak till att vanliga förlag refuserat deras manus. Visst finns det undantag, det finns framgångsrika egenutgivna böcker. Men de flesta är det inte. Många författare har hybris och vill göra allt själv. Allt. Man vill vara författare, redaktör, förläggare, korrläsare, sättare, marknadsförare... allt på en gång. Vilket ofta inte blir bra eftersom de flesta författare inte är universalgenier. Ska man hyra in proffs blir det dyrt och då kan man lika gärna använda sig av hybridföretag. I princip en vettig förlagsidé, speciellt för de som vill ge ut "udda" böcker. Och för de som har pengar.
För där har vi haken. Jag har inte pengar för utgivningen. Vi är inte ens fattiga, men vi har tre barn som måste ta sig igenom högre utbildning (här i Holland kostar det mer för föräldrarna än i Sverige, även om studiebidragssystemet här håller på att omvandlas till studielån mer som i Sverige) och besparingarna knapras av i rask takt. Att ta drygt 50000 kr ur familjens budget (förmodligen kostar det mycket mer, eftersom man måste marknadsföra också) skulle betyda att vi får skippa semestern i två år. Jag kan inte riktigt motivera det.

Och för att vara riktigt ärlig: Jag vill bli utgiven på ett större eller medelstort känt förlag, med bra fackfolk och hyfsad marknadsföring. Någon som verkligen tar hand om allt det där som jag inte kan. Det är egentligen inte annorlunda än vanliga affärsöverenskommelser. Jag har en produkt, vill ni sälja den? Jag är mjölkbonde, vill ni sälja min mjölk, jag har varken tid eller förmåga att resa runt och sälja den själv. Jag kommer att göra allt för att se till att min mjölk håller toppkvalité, så att ni kan göra bra produkter med den och jag vill gärna ställa upp och göra reklam för just min mjölk, men allt runtomkring behöver jag ha hjälp med.
Ungefär så.
Här är mitt manus, ska vi göra en riktig bra bok av det?

Och så det här med små förlag som inte är att lita på. Lyssna på P1-morgons sändningar från i morse.. Annika Estassy, Frida Skybäck och Pia Printz gör alla bra i från sig.
Annika Estassy säger något som är SÅ sant, får man ett ja från ett förlag är man så himla GLAD att man inte lyssnar på varningar och påpekanden, man läser inte kontrakt ordentligt etc. Debuterande författare är ofta väldigt naiva. Det är det där med att som författare förväntas man stå och be på sina bara knän för att bli utgiven. Du är ju bara en bra tusentals andra.

Jag har gått några rundor med förlagen med ett par manus. Varit ganska nära. Och har blivit luttrad samtidigt som jag har lärt mig att förlagen inte är så skrämmande och att de flesta av deras förläggare, inhyrda lektörer och redaktörer faktiskt gör ett bra jobb. Naiv är jag inte längre. Snarare ganska stolt. Går inte ned på mina knän längre. Då får det faktiskt vara. Jag vill väldigt, väldigt gärna bli utgiven, jag drömmer verkligen om att bli etablerad författare, men världen går inte över för att man blir refuserad (även om det känns så ett tag, men tro mig, om du befinner dig mitt inne i refuseringsdeppan, det går över!).

lördag, mars 28, 2015

Blogg100 #28 - Vår i sikte?

Nej, inte alls. Och den verkar inte komma nästa vecka heller. Vi hade några härliga dagar, men det är nästan två veckor sedan. Satt ute i solen och påtade i trädgården och stormyste.
Nu har jag plockat fram vinterjackan och vinterstövlarna igen. Usch!

Blogg100 #27 - Romantiken II

...är jag lite trött på just nu. Filar på det sista till hemtentan, den ska vara inne i morgon kväll, men jag hoppas kunna skicka in den redan ikväll, eftersom jag vill ha LEDIG SÖNDAG!

Att få till en analys av Shelleys Frankensteins monster och Hoffmanns Sandmannen på bara 2,5 sida är skitsvårt för en som gärna brer ut sig. Och det finns massor att analysera. Och då har jag ändå bara snuddat vid att romantiken var en eländig litterär epok för kvinnor. Inga som skrev och det skrevs inte heller om kvinnor (annars som föremål för lidelsefull kärlek). Förutom Mary Shelley då, men hennes Frankensteins monster har superbleka kvinnoporträtt.
Trött på romantiken.
Det är jag.

Hit med lite REALISM!

Kommer på måndag!

fredag, mars 27, 2015

Blogg100 #26 - Romantiken...

...ska jag inte skriva om, även om denna epok i litteraturhistorien upptar mitt sinne just nu.
Blev inte bloggat igår. Stressigt här, eftersom jag har en stor hemtenta på gång samtidigt som dottern konfirmeras på söndag. Inte en så stor grej som i Sverige, med hela släkten på besök, men det ska i alla fall bakas tårtor och fixas mat. Lyckligtvis ska inte konfirmationsbrunchen, eller vad vi ska kalla den, hållas här, men hemma hos föräldrarna till dotterns pojkvän. Han ska konfirmeras samtidigt.

Konfirmation här är helt annorlunda än i Sverige, där efterdyningarna från när vi hade statskyrka, och "alla" konfirmerades som en slags "rite of passage", eller steg in i vuxenlivet, fortfarande lever kvar, även om inte alla konfirmeras längre. I Nederländerna är traditionellt hälften katoliker (den södra delen) och hälften protestanter (den norra delen, "ovanför floderna" som man brukar säga här). Av protestanterna tillhör nästan alla den reformerta kyrkan, men den är inte enhetlig, det finns säkert tusen reformerta samfund här. Nej, skämt åsido, inte så många, men många är de. En del är extremt liberala andra extremt konservativa (gammalkyrkliga skulle vi säga i Sverige). Vi tillhör en reformert kyrka som ligger någonstans i mitten och dessutom är ganska "evangelisk".
Man konfirmeras här för att bekräfta sitt dop (vilket konfirmation också egentligen betyder, även i Sverige) och bli upptagen som fullvärdig medlem i kyrkan (med rösträtt i kyrkoval, och tillåtelse att gå till nattvarden). Ingen under arton konfirmeras och ingen gör det som inte har en personlig tro. Alltså ingen slentrianmässig handling för de dyra presenternas skull. Det får man inte här, presenterna består oftast av en uppbygglig bok, en fint fodral till Bibeln, eller ett guld- eller silverkors att hänga om halsen.

onsdag, mars 25, 2015

Blogg100 #25 - Framtidsplaner

Jag ska strax iväg till tåget för att resa till Breda i södra Nederländerna. Det är inte så långt härifrån, knappt en timme med tåg. Jag och äldste sonen ska besöka en högskola som har utbildningen "Integrale Veiligheid"(Safety and Security Management Studies).
Min son drömmer om att bli marechaussee (militärpolis), men det kommer nog inte att lyckas eftersom han har nedsatt syn på ett öga (amblyopi). Han ser det här som ett alternativ.
Varför han dras till en sådan här utbildning? Ja, det kan man fråga sig. Kanske har det att göra med att vi har bott i Mellanöstern och att han har intressen som inte jämnåriga har. När han var tolv och skulle hitta ett ämne att föreläsa om inför klassen så valde han inte fotboll, segling eller liknande, som sina kompisar, utan "Osama bin Laden". Det säger en del...

tisdag, mars 24, 2015

Blogg100 #24 - Baka!

Baka är terapeutiskt. Efter ett par dagar med migrän i varierande styrka, då varken hjärna eller andra delar av kroppen (varför blir man så trött efter migränanfall), fick jag energi idag och satte igång att baka.
Hemtentan får jag ta itu med i morgon. Nu har jag i alla fall att äta.


måndag, mars 23, 2015

söndag, mars 22, 2015

Blogg100 #22 - Söndag

Om de inte hade kommit överens hade det varit val i Sverige idag. Skönt att slippa, eller hur.

Själv kämpar jag vidare med en ny hemtenta, romantiken denna gång.

Blogg100 #21 - Tio minuter sen

Sen med att blogga idag. Hemma från en fest, har stått hela kvällen med skor med klack, inte så smart dagen efter en häftig omgång hos sjukgymnasten.

fredag, mars 20, 2015

Blogg100 #20 - Molnförmörkelse

Inte en förmörkad sol så långt ögat kunde nå. Vad jag förstår vad det likadant på många platser; Sverige, Danmark, England.
Moln, moln, moln...

torsdag, mars 19, 2015

Blogg100 #19 - Dimmig vandring

Inspirerad av det jag skrev igår tog jag med mig hunden till ett av favoritställena i omgivningen; en spikrak vandringsstig som går rätt igenom en "polder". Stigen går på en vall, dyke, mellan två vattenområden. Här ligger vattnet på samma nivå på sidorna, men ofta kan man se att vattnet på en sida av en sådan här vall ligger högre eller lägre än den andra sidan. Då vet man att det någonstans i närheten finns en pump som pumpar vattnet från den lägre nivån till den högre. Området där vi vandrade ligger ungefär 2,5 meter under havsytan. De lägsta punkterna i Nederländerna är mer än 6 meter under havet.

Solen bröt inte igenom dimman igår, så det var svinkallt. Extra ruggigt med tanke på att det dagen innan hade varit mer än femton grader varmt. Nu var det runt åtta.
Idag skiner solen igen, men våren har kommit av sig lite. Jag väntar nog med att så min ruccola och mina morötter. Och inköpet av fikonträdet får nog vänta också.



Ps. Vi såg svanar igår, inte helt ovanligt, jag ser nog svanar varje dag. Men den här svanen satt mitt på stigen när vi hade vänt om och var på väg tillbaka. Lite läskigt, eftersom svanar kan vara aggressiva, speciellt om man kommer med hund och om de har ungar. Men nu var det mars och han eller hon såg ut att vara lugn. När vi kom närmare försvann svanen från stigen och simmade bort.

onsdag, mars 18, 2015

Blogg100 #18 - Röstat i vattenvalet!

Och vad är det, undrar ni säkert.
Det undrade jag också, när jag fick röstkortet i brevlådan. Jag vet inte vad jag gjorde för fyra år sedan, jag borde rimligtvis fått ett röstkort för "Vattenvalet" förra gången det begav sig.
Eftersom jag inte är holländsk medborgare får jag endast rösta i kommunalval, Eu-val och "Vattenvalet".
Till en början funderade jag på att strunta i att rösta (vilket många här faktiskt gör) eftersom jag tyckte att rent politiskt var det inte ett viktigt val. Varför kan inte "vattenfrågorna" skötas av provinserna (landstingen) eller staten själv?
Men så började jag läsa om valet och ändrade mig.
Vattenstyrelsen (Waterschappen) är Nederländernas äldsta demokratiska sammanslutning, som egentligen bestod en mängd regionala vattenstyrelser (de första bildades på 1300-talet), vars uppgift var att hålla undan vattnet, bokstavligt talat. Underhålla vallarna, pumparna, avvattningskanalerna etc. Livsviktigt för ett land som ligger till ca 50% under havsytan.
Nuförtiden har Waterschappen också en del andra uppgifter. Men det är ett ganska unik gammal demokratiskt system och ett intressant sådant, därför vill jag rösta. Ibland pratar man om "poldermentalitet" eller "polder model" här, det vill säga, man sätter en ära i att alltid (?) komma överens. Det har delvis sin bakgrund i kampen mot vattnet, och havet. Eftersom så stor del av landet har tagits från vattnet under århundradens gång så krävs ett bra organiserat lokalt styre. Även om man inte hade demokrati inom andra områden så tvingades man samarbeta om hur vallar (dykes) och pumpar skulle skötas, annars skulle snart en nyetablerad "polder" återtas av floder eller havet.

tisdag, mars 17, 2015

Blogg100 #17 - E-böcker

Jag är en hängiven användare av eböcker, min eboks-läsare (Sony Ereader) är med överallt, speciellt nu när jag alltid har kurslitteratur jag måste läsa. Eftersom vi läst en hel del äldre litteratur, som inte har copyright längre, finns det tillgängligt på Gutenberg.org och Litteraturbanken.se.
Men tyvärr har de svenska biblioteken, i alla fall mitt lokala som jag använder mig av, skurit ned på antalet lån till ett (1) per vecka, vilket har ställt till det för mig på kursen. Vid kursen tog jag reda på vilka böcker i kurslitteraturen som fanns på Elib (tex utländska äldre författare översätta på svenska, engelska läser jag på originalspråk via Gutenberg, med andra läser jag helst på svenska), men tänkte inte på att jag inte kunde låna dem i klump i början av kursen. Jag fick låna dem en vecka i taget. Svårt om man vill läsa parallellt inför en tenta. Men nu är det sista nedladdningen, så det ska nog fixa sig. Det är Romantiken som gäller och läsa Goethes Werther på tyska var inte riktigt min grej...
Har den på svenska nu, lyckligtvis.
Systemet med ett lån per vecka fungerar också dåligt när man ska på semester och gärna vill ladda plattan med många böcker. Men jag kan förstå att det inte har funkat hittills med fler lån eftersom varje ebokslån är läskigt dyra för biblioteken. Fysiska böcker kan du långa hur många som helst av (?), men inte eböcker. Det är inte riktigt logiskt.

Apropå att läsa eböcker, så läser jag helst på min Sony Ereader, en gammal modell utan uppkoppling. Visst går det att läsa på smarta telefonen eller ipaden, men jag lockas hela tiden till att kolla mail, Facebook, spela Candy Crush... Dessutom är Ereadern mycket mer skonsam för ögonen.

måndag, mars 16, 2015

Blogg100 #16 - Putin lever!

Han hade väl bara haft lite semester...
Och jag har fått till ännu ett VG på min kurs i litteraturvetenskap; Klassicismen och Upplysningen handlade det om denna gång.
Dessutom skola för hunden. Fast det är nog mest matte som går i skolan.

söndag, mars 15, 2015

Blogg100 #15 - Putin...

...ska jag inte skriva om idag, men testar bara om sökmotorerna får några besökare att hitta hit på grund av att jag skriver Putin i rubriken. Det är nämligen inte så värst många som hittar hit.

Igår skrev jag om att jag drömde om ett enklare liv med mindre fokus på materiella saker.

Idag drömmer jag om en ny bärbar liten dator. Den jag har nu, en så kallad miniPC, är fem år gammal och börjar bli riktigt låååååångsam... Fast jag älskar den lilla saken...

Litteraturvetenskapen suger just nu. Goethes Werther är faktiskt skittråkig. Jag vill hellre läsa Love Almqvist.

lördag, mars 14, 2015

Blogg100 #14 - Thomas Idergard

Tittar du som jag gärna på Nyhetspanelen på fredagar i Gomorron Sverige? Tycker du som jag att sammanställningen Idergard, Berge och Schlaug var den allra bästa, och ingen annan sammanställning av debattörer har samma pigga dynamik som denna hade, och har du undrat, precis som jag, vad som egentligen hände med den där Thomas?
Svaret finns DN, Thomas Idergard har blivit katolik, och är på väg att bli jesuitpräst.

Helt färsk nyhet är det inte, Dagen skrev om det redan i höstas.

Intressanta artiklar båda två, om en enskild persons väldigt speciella vandring i livet.

Ibland kan jag bli enormt avundsjuk på folk som valt att leva i enkelhet. Det livet lockar mig enormt ibland, eftersom jag känner mig så bunden vid allt det där tungt materiella, hus och huslån, sommarstuga i Sverige, skidsemestrar...

 En dag när barnen är utflugna och står på egna ben, skulle jag vilja ta det där steget och leva enklare, bo billigare och lägga pengarna på andra "nyttigare" saker.

Skriver man behöver man egentligen endast en skrivhörna. Och sina böcker. De tror jag aldrig att jag gör mig av med.

Ps. I april ska jag på retreat i ett katolskt nunnekloster. Det ska bli spännande, jag har aldrig varit i ett nunnekloster i Nederländerna, däremot i Syrien,


fredag, mars 13, 2015

Blogg100 #13 - Borde skriva om...

Borde skriva om en mängd olika saker. Borde skriva om landet jag bodde i 2003-2006, en land som jag älskade. Människor som jag älskade. Borde skriva om att 12 miljoner av dem lever på flykt, att deras hem och kulturskatter förstörs.
Men jag orkar inte just nu. För jag blir så ledsen.
Men ska skriva.  En annan dag. Lovar.

torsdag, mars 12, 2015

Blogg100 #12 - Wallström och Saudiarabien

Så länge jag kan minnas (och den tidsperioden omfattar de sju år jag har bott i Mellanöstern) har jag undrat varför västvärlden håller Saudiarabien om ryggen och skyr Iran som pesten. Förutom att jag tycker att Iran är ett mycket intressantare land är Saudiarabien (rikt kulturarv tex) så är det egentligen inte mycket som skiljer förtrycket, främst av kvinnor, i de båda länderna åt.
Och då syftar jag givetvis inte bara på att kvinnor inte får köra bil i Saudiarabien (något som får till konsekvens att det finns miljoner gästarbetare som jobbar som taxichaufförer endast för att köra runt saudiska kvinnor) utan också på  att landet har massor av asiatiska gästarbetare som behandlas väldigt dåligt.
Att mycket av de medel som finansierar bland annat ISIS kommer från den saudiska oljan är också en väl bevarad officiell hemlighet.

Jag har aldrig förstått hur västvärlden och då främst USA haft Saudiarabien som främsta allierad.

Så det kom som en angenäm överraskning när Margot Wallström satte ned foten (och senare avtalet om vapenexport till Saudiarabien inte förlängdes) och kritiserade Saudiarabien, även om jag inte är säker att hon pekade ut ett speciellt arabland, för dess ganska obefintliga respekt för mänskliga rättigheter (mitt ordval inte Wallströms).
Även utländska media hyllar den svenska utrikesministern.

Jag kan förstå om Saudiarabien börjar bli lite oroliga. Tänk om USA är på väg att få bättre relationer med Iran, länderna pratar i alla fall med varandra, samtidigt som de inte mer vill ha med Saudiarabien att göra om Saudi tar mer avstånd från extrema salafistgrupper som ISIS? Och oljan kommer att ta slut för eller senare. Vad ska Saudiarabien göra då? Vem ska betala taxichaufförerna som kör runt alla kvinnor som inte får köra bil? Vem ska betala alla gästarbetare som gör allt skitjobb? Kommer Saudiaraberna att göra skitjobbet själv?

onsdag, mars 11, 2015

Blogg100 #11 - Wageningen

Yngste sonen hade en ledig dag, så vi stoppade hunden i bilen och reste till Wageningen för att hälsa på dotter/storasyster i hennes studentlägenhet i Wageningen. Hunden spydde upp frukosten precis när vi nådde campus. Annars var det en trevlig dag. Vi hann med en vandring i skogen också (vi har inga skogar där vi bor så det är lite speciellt).

tisdag, mars 10, 2015

Blogg100 #10 - Skräckromantik

En av behållningarna av att läsa litteraturvetenskap och då främst litteraturhistoria är att man lär sig var dagens olika litteraturgenrer har sina rötter.
Skräck till exempel (egentligen inte min favoritgenre) började med skräckromantiken under Romantiken och tongivande var bland annat Edgar Allan Poes skräcknoveller och noveller som Kappan (Gogol) och Sandmannen (Hoffman). Och Frankensteins monster (Shelley) inte att förglömma. Frankensteins Monster och Sandmannen har en del gemensamt; viljan att skapa en artificiell människa och faran med det är centrala teman. Här kan man också ana rötterna till science fiction. I övrigt är det mest gengångare, spöken och vampyrer som dominerar skräckromantiken. Med rätt så mycket sexuella undertoner.
Intressant läsning.

måndag, mars 09, 2015

Blogg100 #9

Våren håller i sig. Jag slet i trädgården idag igen och är nu trött. Orkar bara säga det.

söndag, mars 08, 2015

Blogg100 #8 Kvinnodagen

Hittade denna, vet inte varifrån den kommer och vem har sagt det. Håller med till hundra procent.

lördag, mars 07, 2015

Blogg100 #7 - Är sminkad kvinna lika med foglig kvinna?

Jag laddar upp inför kvinnodagen som ni förstår.
Anledningen är givetvis Lena Anderssons DN-ledare om sminkade skidåkare, som blivit ganska uppmärksammad.
Även om jag kan hålla med om att smink och krävande toppsportprestation inte verkar funka så bra ihop, så kan jag ändå inte låta bli att fundera på om en sminkad kvinna verkligen är detsamma som en kvinna som vill försäkra andra om att hon i första hand är foglig och dekorativ.
Är att man sminkar sig ett tecken på att man inte är fullt ut jämställd?

Jag sminkar mig ganska ofta och har aldrig tänkt på att det skulle ha något med foglighet att göra. För mig är det lika naturligt som att ha hela och rena, och snygga kläder på mig. Men jag har aldrig lagt ut enorma summor på kläder (främst för att jag har svårt att hitta kläder som passar mig...).Är jag dessutom "bara" hemma så brukar jag strunta i sminket, och jag brukar strunta i de snyggare kläderna. Det är mest praktiska kläder och osminkat ansikte som gäller. Men jag skulle aldrig gå till affären i träningsbyxor, om jag inte kommer direkt från gymmet.

En del kvinnor sminkar sig, andra inte. Låt kvinnor göra som de vill och koppla inte ihop de som sminkar sig med någon slags "foglighet". Tycker jag i alla fall.


fredag, mars 06, 2015

Blogg100 #6 - Vasaloppet

Jag är av naturen väldigt osportslig, det vill säga, jag är dålig på sport. Hatade gympalektionerna innerligt.
Men stora sportevenemang på Tv tittar jag gärna på. Som Vasaloppet.
Detta minns jag med ett leende; kvinnan som åkte fastän hon inte fick.
Jag minns det främst för hon kom från hemorten.

Blogg100 #5 Glömde blogga...

Glömde blogga igår.
Fint väder var det i alla fall. Jobbade i trädgården och läste Frankensteins monster.

onsdag, mars 04, 2015

Blogg100 #4 Trött

En kombination av förkylning, lång resa bakom ryggen och det faktum att jag alltid drabbas av en slags just-skickat-i-väg-manus-deppighet (separationsångest?)  gör att jag är vansinnigt TRÖTT och inte har lust att blogga.
Drömmer mig tillbaka till snöiga berg och Apfelstrudel

tisdag, mars 03, 2015

Blogg100 #3 - Jobba hemifrån

Jobb och jobb... Jag har inte precis någon inkomst. Men i alla fall... Jag är hemmamamma, även om min tid numera går åt till att skriva och läsa litteraturvetenskap. Orsaken till att jag gav upp min "karriär" som socialarbetare en gång i tiden var min mans jobb som tog hela familjen till de mest exotiska platser, där jag inte kunde/fick jobba.
Nu är barnen halvt utflugna, åtminstone den äldsta, men jag har inte större planer att försöka sätta igång med jobb igen. Jag vill inte heller. Jag tror inte jag klarar av mitt yrkesval och jag tror inte jag klarar av att "börja om på nytt". Men jag har min utbildning som grund och den kommer alltid att inspirera mig och mitt skrivande.
Jag har alltid velat skriva och skriver aktivt sedan över tio år. Målet är givetvis att bli utgiven, men alla som känner till branschen (och har följt denna blogg) vet att det målet kan tyckas ouppnåeligt. Men jag ger inte upp. Jag har varit rätt så "nära" tidigare (i alla fall haft personliga kontakter på förlag) och trots besvikelsen över slutliga refuseringar har jag samtidigt sett dem som uppmuntrande refuseringar. De har inte varit standardrefuseringar, som oftast betyder att manuset inte blivit läst i sin helhet, utan refuseringar med lektörsutlåtanden, ibland i två omgångar. Och jag har lärt mig oändligt mycket.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Jag ville skriva om hur svårt det är att planera sin tid när man har all tid i världen. Det är klart att jag inte har all tid i världen; huset ska fortfarande skötas, maten lagas, ungarna måste göra sin läxor, h unden måste ut.
Jag lider av dålig självdisciplin, eller om inspirationen flödar; glömmer allt, och ibland kan en hel dag gå, "utan att jag har gjort något".
Nu har jag börjat läsa på distans, litteraturvetenskap, och det har faktiskt hjälpt mig att planera. Det och hunden, har gett dagen rutin. Jag kan liksom inte glömma bort honom, och de regelbundna promenaderna är uppfriskande för hjärnan. Dessutom är det härligt med sällskap. En varm hund i knäet, eller intill en i soffan (det är en liten ras, en havaneser) är bra när man försöker traggla sig igenom Dantes Den gudomliga komedin, eller som nu; Goethe.

måndag, mars 02, 2015

Blogg100 #2 - Hundar och manus

Två, kanske tre saker dominerar min vardag nu; litteraturvetenskapsstudier, manuset och hunden. Hunden är nu nästan sju månader och som alla hundar i den åldern full av energi. Så full av energi att han igår antagligen gjorde något galet med vänster framben. Idag kunde han knappt gå. Till veterinären. Antagligen stukad "underarm". Smärtstillande och inflammationshämmande föreskrivet. Om det inte hjälper; tillbaka för röntgen.
Puu. Inte vad man vill när man är supertrött efter en lång resa.
Egendomligt att ha en hund som inte följer varje steg man tar...

Men en sak lyckades jag med idag i alla fall! Jag mailade iväg mitt manus till en förläggare som vill läsa! Håller alla tummar som finns!

Nu ska jag läsa om Romantiken...

Vi hörs i morgon!


söndag, mars 01, 2015

Blogg 100 #1 - Borta bra, men hemma bäst

Nu kör vi! 100 blogginlägg på 100 dagar. Lite som NaNoWriMo, men för bloggare.


Borta bra men hemma bäst. 
För nio året i rad i samma lilla by i Vorarlberg, Österrike. Berömd för sin pudersnö och frånvaro av liftköer. Ska inte säga vad den heter, jag vill att det ska förbli ett lugnt ställe...
Men i år snöade de flesta dagarna bort. Mina knän tål inte dåligt sikt i pisterna, då skidar jag nervöst och med spända ben... inte bra för knäna. Dessutom var jag och yngste sonen sjuka halva tiden, hosta och snuva. Maken och äldste sonen fräste dock på i backarna oavsett väder. Men några vackra dagar hade vi, se ovan.

Det finns några fördelar med att tillbringa dagarna borta från pisten; man läser mycket och man redigerar färdigt sitt manus och skriver följebrev!
Inom ett par dagar ska manuset mailas till förläggaren jag haft kontakt med och det ska bli så spännande att höra vad hon tycker om det.

Äntligen! Jag är så nöjd med mig själv.