tisdag 3 mars 2015

Blogg100 #3 - Jobba hemifrån

Jobb och jobb... Jag har inte precis någon inkomst. Men i alla fall... Jag är hemmamamma, även om min tid numera går åt till att skriva och läsa litteraturvetenskap. Orsaken till att jag gav upp min "karriär" som socialarbetare en gång i tiden var min mans jobb som tog hela familjen till de mest exotiska platser, där jag inte kunde/fick jobba.
Nu är barnen halvt utflugna, åtminstone den äldsta, men jag har inte större planer att försöka sätta igång med jobb igen. Jag vill inte heller. Jag tror inte jag klarar av mitt yrkesval och jag tror inte jag klarar av att "börja om på nytt". Men jag har min utbildning som grund och den kommer alltid att inspirera mig och mitt skrivande.
Jag har alltid velat skriva och skriver aktivt sedan över tio år. Målet är givetvis att bli utgiven, men alla som känner till branschen (och har följt denna blogg) vet att det målet kan tyckas ouppnåeligt. Men jag ger inte upp. Jag har varit rätt så "nära" tidigare (i alla fall haft personliga kontakter på förlag) och trots besvikelsen över slutliga refuseringar har jag samtidigt sett dem som uppmuntrande refuseringar. De har inte varit standardrefuseringar, som oftast betyder att manuset inte blivit läst i sin helhet, utan refuseringar med lektörsutlåtanden, ibland i två omgångar. Och jag har lärt mig oändligt mycket.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Jag ville skriva om hur svårt det är att planera sin tid när man har all tid i världen. Det är klart att jag inte har all tid i världen; huset ska fortfarande skötas, maten lagas, ungarna måste göra sin läxor, h unden måste ut.
Jag lider av dålig självdisciplin, eller om inspirationen flödar; glömmer allt, och ibland kan en hel dag gå, "utan att jag har gjort något".
Nu har jag börjat läsa på distans, litteraturvetenskap, och det har faktiskt hjälpt mig att planera. Det och hunden, har gett dagen rutin. Jag kan liksom inte glömma bort honom, och de regelbundna promenaderna är uppfriskande för hjärnan. Dessutom är det härligt med sällskap. En varm hund i knäet, eller intill en i soffan (det är en liten ras, en havaneser) är bra när man försöker traggla sig igenom Dantes Den gudomliga komedin, eller som nu; Goethe.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...