måndag, mars 31, 2014

31. Väder. Och Harry Bosch

Förlåt att jag tjatar om vädret.
Men det är sanslöst fint väder här. Det kryper uppåt tjugo grader och folk går i kortbyxor. Förra året var lika sanslöst kallt som det nu är varmt.

Jag får inte så mycket gjort (talar om skrivandet nu). Chattade dock med en skrivarkompis igår och det här med att välja (önska) förlag. Även om man fått en bok utgiven betyder inte det att man har foten inne.
Nya författare som skrivit kontrakt får erbjudande om nya kontrakt där de måste medfinansiera boken. Säger de nej så betyder inte det att de automatiskt får tillbaka rättigheterna till sitt manus.
Så vi kom fram till att om man får erbjudande om kontrakt så gäller det att få med en klausul (eller vad det heter) i kontraktet att om kontraktet bryts eller det erbjuds ett annat, och man tackar nej; då återgår automatiskt rättigheterna till författaren igen. (Tycker det borde vara solklart men det är det inte).

En parallell på mycket högre nivå är Michael Connellys romanfigur Harry Boschs väg till vita duken/TV-rutan. Tydligen sålde Connelly rättigheterna till att göra film/TV på Harry Bosch för väldigt många år sedan, men det blev aldrig någon film. Men bolaget satt på rättigheterna.

Efter en lång process fick han tillbaka rättigheterna (den som är intresserad av historien så går den nog att hitta på Connellys hemsida, jag hittar bara inte länken så här på stört) och det har nu blivit ett pilotavsnitt på Amazon (!), alltså en slags online streamad TV-serie, liknade Netflix´s House of Cards). Piloten var så framgångsrikt att det nu också kommer att bli en serie. Det går att läsa en del här, men jag har inte kollat om det går att se pilotavsnittet i Sverige via Amazon. För den händige finns det dock vägar att se Harry Bosch på nätet, och jag tycker det var en riktigt bra adaption av deckarhjälten Bosch (Connelly har varit mer involverad i det är vad författare vanligtvis är, något som är intressant. Han skriver om det på sin hemsida också).

söndag, mars 30, 2014

30. Kyrkkaffe

...men inte i kyrkan utan hemma.
Sommarvärme! Barfota! (förra året i mars hade vi 20 frostdagar här i Holland). Kämpar vidare med min Robert Fisk tegelsten.

lördag, mars 29, 2014

29. Kirskål

...tror jag den heter, den lilla lymmeln. Ja, jag vet, man kan äta den, men jag hatar den. Den tar över min lilla trädgård så fort jag vänder ryggen till.
Mellan kirskålfajterna dricker jag kaffe i den varma solen och läser om Osama bin Laden i Robert Fisks tappning.
Och torkar tvätt ute!

fredag, mars 28, 2014

28. Viss skillnad

Det är lugnt i vår lilla stad igen. Inga Apachehelikoptrar som surrar över huvudet för att Obama är i grannstan. Han har flugit vidare, idag har han tydligen haft audiens hos påven.
Och premiärminister Rutte kan cykla till jobbet som vanligt.

I ärlighetens namn ska jag säga att jag tror inte Rutte cyklar till jobbet. Speciellt inte i ett land som har en historia med politiska mord. Bilden nedan tror jag kommer från en holländsk reklamfilm.

Däremot undervisar han i samhällskunskap (och om jag inte är fel informerad; holländska) i en högstadieskola en gång i veckan. Han gör det därför att han "tycker det är kul" och vill "hålla kontakt med verkligheten".
Har lite svårt att föreställa mig att Obama (eller för den skull Reinfeldt) skulle ställa sig framför ett gäng medelbegåvade ungdomar i en skola i ett problemområde, så som Rutte gör.



torsdag, mars 27, 2014

27. Mer om skolan. Och om mobiler

Vi har nyss anmält vår yngste son till en högstadieskola där mobiltelefoner inte är tillåtna. Just det förbudet är inte huvudorsaken till att vi vill att han ska gå där, men jag tycker förbudet är bra.

En skola i Skåne har infört mobilförbud och eleverna protesterar givetvis. Själv kan jag tycka att det är okej att ha mobilen med, men låta den ligga i skåpet. Då har man i alla fall tillgång till mobil på väg och till skolan. Men jag förstår inte varför man tvunget ska ha mobil på raster. Speciellt inte när den ibland används till nätmobbning.
Men sådana där halva förbud är ofta för luddiga och svåra att hålla koll på. Totalförbud är lättare. Fast kanske aningen orimligt. Det är skönt om barnen kan ringa om de missat bussen/insett att de inte hinner hem på avtalad tid/insett att det inte var någon träning idag.
Men att en del föräldrar reagerar med att de inte tycker om att de inte kan nå sina barn under skoltid "ifall det skulle vara något" tycker jag är ganska lustig. "Skulle det vara något", akut alltså, så har mig veterligen alla skolor vanliga tjocktelefon.

I min äldste sons klass (går i motsvarande 9:an här i Holland) uppdagades nyligen fusk på prov, med hjälp av mobiltelefon. Någon hade helt enkelt fotograferat provet i en annan klass och delat med sig till en kompis (som visserligen inte hade fuskat på ett smart sätt, sa sonen, man ska se till att inte få alla rätt, för då blir man misstänkt...). Jag blev upprörd och sa att jag inte fattar varför det inte är mobilförbud på prov. Jag fick reda på att det endast gäller under de nationella examensproven, då måste eleverna lägga sina mobiler i en korg hos läraren, ett förbud som en del försöker undgå med motivationen "jag har en dyr telefon och är rädd att den blir stulen då, så jag vill inte lägga den där"... visst blir man trött... om du har en så dyr telefon, lämna den då hemma i pappas kassaskåp under dagarna ni har nationella prov...).
Jag kan bara se att man undviker sådant fusk (som drabbar de hårt jobbande ärliga eleverna värst, men också fuskaren, eftersom han/hon får betyg som inte är baserade på verklig kunskap, något som kommer att straffa sig senare) genom att kräva att eleverna hela tiden har telefonen i skåpet.

Själv är jag ganska smartphone och datorberoende. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att var sak har sin tid. I skolan ska man inte hålla på med telefonen.

onsdag, mars 26, 2014

26. I'll rather let you starve

Häromdagen meddelade den kristna hjälporganisationen World Vision att den ändrat sin policy och skulle börja anställa homosexuella som var gifta eller levde i partnerskap.
Genast reagerade konservativa kristna och sa att de skulle sluta ge pengar till WV.
Undrar om de skulle kunna stå öga med öga med hjälpbehövande och säga "sorry, jag låter dig hellre svälta/inte gå i skolan /bli vaccinerad än att..."
Det är så absurt att jag inte klarar av att avsluta meningen .
Det finns stunder när jag faktiskt skäms för att vara kristen. I alla fall skäms för mina fellow believers.
Låt oss hoppas att WV får väldigt många nya donatorer pga sin nya policy.

-----------------

Uppdatering:
Måste ge det tråkiga meddelandet att World Vision tagit tillbaka sitt beslut. Pressen från den starka konservativa lobbyn blev för stor.

Skäms.

tisdag, mars 25, 2014

25. Om skolan

Jag är ingen expert på skolfrågor, men med barn i skolåldern försöker man ju hänga med lite, självklart.
Jag försöker även hänga med lite i vad som händer i Sverige.
Jag har mina barn i holländska friskolor och är generellt nöjd med deras skolgång, även om allt definitivt inte är perfekt. Jag är mer nöjd med låg och mellanstadiet (grundskolan) än högstadiet och gymnasiet (som hänger ihop här och är en skola).
I Holland är friskolor ett vedertaget koncept sedan lång tid tillbaka, men skillnaden med Sverige verkar vara stor. Tex skakar holländarna på huvudet när jag berättar att friskolor i Sverige ibland drivs av riskkapitalbolag, som tar ur vinst ur bolaget till sin egen vinning.
I Holland är de flesta friskolor drivna av föräldraföreningar, eller föreningar, och går man med vinst investeras det tillbaka in i skolan. Alla skolbyggnader är kommunala, skolföreningen får sedan hyra dem. Allt drivs med skolpeng. Jag skulle tippa att ungefär en tredjedel av Hollands elever går i kommunal skola, resten i friskolor. Traditionellt hade man alltid en kommunal skola, en katolsk och en protestantisk, i varje lite by. I städerna är valmöjligheterna ännu större. Idag finns många skolor som drivs enligt speciellt pedagogik (tex montessori) och även muslimska skolor.
Dyra och lyxiga privatskolor som i England existerar inte, vad jag vet, och internatskolor på engelskt vis är ett okänt begrepp. (Om man har föräldrar som arbetar utomlands får man i så fall bo på ett slags internat, men man går i en vanlig dagskola).

I senaste PISA undersökningen hade Holland goda resultat, även om de inte var nöjda, eftersom de hade tappat sedan förra undersökningen och bara hamnade högt "därför att andra länder fått ännu sämre".
Men jämfört med Sverige ligger de mycket högre.
Varför? Jag har ingen aning. Jag vet bara att holländska barn testas hela tiden. De får betyg från första klass och det två eller tre gånger per år. Sifferbetygen har dock tagits bort i årskurs 1-6 och ersatts med omdömen (typ svag, icke godkänd, godkänd, mer än godkänd, excellent). Är barnet svagpresentande (tex som mina två söner i  stavning) kopplas extralärare in. Läxor i årskurs 1-6 är nästan försumbara, de får lite mer i 5 och 6 för att övergången till nästa skola inte ska komma som en chock. I högstadiet och gymnasiet har de ganska mycket läxor enligt min mening, men det är alltid repetitionsövningar och jag har aldrig varit med om att de fått läxor för att hämta in kunskap som de inte "hunnit med på lektionen" om ni förstår vad jag menar.

I Expressen ges en ny metod i räkning skulden för att resultatet i matematik är dåligt i Sverige. Jag frågade min son vilken metod de använder och han berättade att de använder den "ibland". Och att det funkar bättre för en del elever.
Så man kan alltså inte skylla på metoden tror jag. I så fall skulle det synas i Hollands resultat.



måndag, mars 24, 2014

24. Skickat manus

Mailade mitt manus i helgen. En allra sista gång. Ville bara notera det. Bloggar mer i morgon.

söndag, mars 23, 2014

23. Gudar och Människor ännu en gång

Jag såg den underbara filmen Gudar och Människor (Des Hommes et des Dieux) för ett par år sedan och hade förmånen att se filmen igen i går kväll, i goda vänners sällskap, inte så dumt eftersom man gärna vill dela med sig av sina tankar när man sett en sådan gripande film.

Det slog mig att jag såg filmen förra gången innan kriget i Syrien börjat och att allt har många paralleller. Tex dödades ungefär lika många människor i det här kriget i Algeriet på 1990-talet som hittills i Syrienkriget, och det tror jag inte att så många vet.
Men då som nu; oskyldiga civila kommer i kläm när en korrupt och grym regim drabbar samman med lika grymma rebeller. Och precis som i Algeriet har åtskilliga kyrkoledare kidnappats och försvunnit (förmodas vara döda) i Syrien. En av dem har jag träffat, fader Paolo, jag har skrivit om det här.

Därför gjorde den här filmen om möjligt ännu djupare intryck på mig igår än när jag såg den för flera år sedan.


Då skrev jag detta om Gudar och Människor:

---------------------------------------------------------------------------------------

Jag såg en fantastisk film igår, på stans oberoende biograf. Des Hommes et des Dieux (Gudar och människor), som om jag inte har fel går upp på svenska biografer i dagarna.

Finstilt och känsligt, och långsamt, skildras munkarnas liv i en fattig by i Algeriet i mitten av 1990-talet. En liten skara kristna i ett muslimskt samhälle. Ett samhälle som håller på att falla sönder på grund av islamisternas växande inflytande.
Byborna, som munkarna lever i harmoni med, de till och med deltar i typiska muslimska fester, som när pojkar omskärs och liknande, är alla fromma muslimer, som hävdar att fundamentalisterna inte har läst Koranen.

Denna film är baserad på verkliga händelser, och jag visste redan innan hur det slutar. Ändå fascinerades jag hur de lyckades bygga upp en mycket subtil spänning, trots det lugna tempot. Förutom ett par våldsamma scener, där utländska gästarbetare mördas, ser man inte mycket våld i filmen.
Mest handlar det om tro och tvivel, mänskliga relationer och gemenskapen mellan människor som inte delar samma tro.
En superb story. Jag var alldeles matt efteråt. Rekommenderas av alla som tycker om en gripande berättelse, men annorlunda förpackad.



Fler recensioner:
Expressen
SvD

lördag, mars 22, 2014

22. Trött på nationalism

Jag blir så äckligt trött på nationalism. Och lite rädd. Är det en slump att nationalismen växer sig starkare i så gott som alla länder? Det har väl med dåliga ekonomiska tider att göra. Och det gör mig rädd, när jag tänker på vad som hände på 1930-talet.
Putin, tar tillbaka Krim (att Krim vill höra Ryssland kan jag i och för sig förstå, men sättet det sker på...). Vissa krafter i Ukraina skrämmer mig (till exempel de som anser sig kunna misshandla en radiochef för att han "tillräckligt" nationalistisk, dvs allt för ryssvänlig).
Här i Holland fick Geert Wilders sina anhängare att skandera att de ville ha färre marockaner (landets största invandrargrupp, som har stora sociala problem och högre kriminalitet än genomsnittsholländaren) i samband med kommunalvalet i onsdags. Ett val där Wilders parti PVV knappt ställde upp och där likasinnade lokala partier faktiskt inte gjorde så bra ifrån sig (alltid något). I efterhand har Wilders försökt påpeka att han bara vill ha bort de kriminella marockanerna, men det var inte precis så han uttryckte sig på det där valmötet...

Det är när man bara tänker på "sina egna" som allt går åt helvete. Se på Syrien.

Själv ägnar jag mig åt mina fröer och väntar på den riktiga vårvärmen, så att jag kan plantera ut dem.
Fr v. tomat, paprika som inte har grott, chili, och en
annan sorts tomat. Hoppas jag håller reda på
alla till slut



fredag, mars 21, 2014

21. Nukleärt toppmöte

Enligt google translate heter det även nukleär (nuclear) på svenska.

På måndag och tisdag kommer alla (jag menar alla, fast med undantag av Putin, han skickar utrikesministern, jag antar att han inte känner sig så välkommen) hit. Till stan intill. Obama, Cameron, Hollande, Merkel... Reinfeldt också. Med anledning av NSS, Nuclear Security Summit.
Samtidigt stannar halva landet. Alla vägar stängs av runt Haag, jag antar att kollektivtrafiken stoppas också. I två dar. Dessutom ska Rutte guida runt Obama på Rijksmuseum i Amsterdam måndag morgon innan toppmötet börjar, så då lär den delen av landet lägga sig platt också (direktöversättning av holländskan, ligga platt=allt ligger stilla, används ofta i samband med trafikinfarkter; ännu ett direktöversatt ord, trafikinfarkt=mycket stillastående köer i storstan).
För att jämföra med Obamas besök i Stockholm, effekten här blir större, eftersom Holland är så kompakt. Stäng av de två stora motorvägarna runt Haag och du stänger av hela västra Holland.

Maken, som vanligtvis jobbar i en av Haags förorter, stannar hemma och jobbar hemifrån. Faktum är att man uppmanar alla runt Haag att jobba hemifrån i nästa vecka. Undrar om det också inbegriper alla politiker och folk som jobbar på alla ministerier? Snacka om att leda landet via email i två dar.

För övrigt öser regnet ned och det är sju grader ute. Igår hade vi arton. Men jag har inget emot lite regn (trädgården, som jag påtat en del i, var väldigt torr), jag har en massa tvätt att stryka, ett manus att slutföra och skicka till förlag, och ett nytt manus att påbörja.



torsdag, mars 20, 2014

20. Champagne eller sorgband

Jag har precis avslutat en sista korrläsning och förbereder för ett allra sista förlagsinskick.
Som alltid när jag läser igenom manuset blir jag lite vemodig, eftersom jag fortfarande tycker att Bananfarmaren/Djungelblomma/Fyndet är en riktigt bra story. Trots att den som story haft många skepnader under årens lopp så har huvudintrigen varit densamma.
Satt lite och  funderade på hur många gånger detta manus ömsat skinn och kom fram till att det är så många bortklippta scener och dödade älsklingar att jag antagligen skulle kunnat skriva ytterligare en 70000-ord roman med allt jag dumpat.
Har alla författare vid slutfört arbete varit med om detta eller är det ett tecken på svaghet? Antagligen det senare, annars hade väl manuset varit antaget vid det här laget.

När jag har kommit så här långt funderar jag på om jag ska fira eller sörja.
Champagne eller sorgband?

Vet inte. Känns mest som en lättnad, äntligen kan jag sätta igång med nästa manus, som sprungit löst intill vagnen en längre tid.

onsdag, mars 19, 2014

19. Frukost på stan och korrläsning

Gav mig av till.stan för att äta frukost på kafé och korrläsa, bara för att upptäcka att favoritkafeet som har öppet tidigt har tillfälligt stängt. Hittade som tur var ett annat!

tisdag, mars 18, 2014

18. The Tempest

Är hemma igen efter en kväll på teatern och en bra tolkning av Shakespeares the Tempest. Funderar på att.döpa om en av mina huvudkaraktärer i manuset till Miranda.
Mer om det i morgon.
Funderar också på det här med Krim och om Krim borde tillhöra Ryssland eller inte.
Mer om det i morgon. Kanske.

måndag, mars 17, 2014

17. Om Synopisläsning - Igen

Jag lovade att jag skulle länka till min lektörs synopsisläsningstjänst när hon hade lagt ut den på sin blogg. Det har hon gjort nu.

Synopsisläsning- Jenny Bäfving

söndag, mars 16, 2014

16. SJU år av bloggande

Upptäckte nyss att jag har bloggat i över sju år. Först på "All I Want"-bloggen, sedan på denna, därefter en ren bokrecensionsblogg.
Till en början skrev jag bara för att få skriva (skriva av mig, jag har nyss flyttat från Syrien tillbaka till Europa och hade ett oerhört behov av att bearbeta mina år i Mellanöstern), men när jag snart upptäckte att man kunde kommunicera med hjälp av kommentarer tog bloggandet ordentlig fart.
Men jag förlorade mig snart i önskan att få många läsare (läste bloggstatistiken slaviskt) och många kommentarer. Ingen av mina bloggar tog fart och efter några år tröttnade jag, men utan att lägga ned bloggandet helt. Jag kunde helt enkelt inte förstå varför en del fick sådan respons medan jag knappt fick något alls.

Denna skrivblogg har trots allt varit den mest aktiva hela tiden, eftersom jag använt den främst som skrivardagbok för min egen skull och inte en personlig blogg där jag har haft åsikter om allt och alla. Man tröttnar lätt på sin egen röst. Jag gjorde det i alla fall. Efter några års bloggande upplevde jag att jag hade skrivit om alla ämnen som var viktiga för mig och därefter upprepade jag mig bara.

Trots att mitt bloggande aldrig riktigt tagit fart (i alla fall om man ser till antalet läsare) så har jag lärt känna väldigt många genom bloggandet. Alla mina skrivarkollegor som jag har regelbunden kontakt med har jag mött över nätet, jag har hittat mina skrivarcoacher där, mina testläsare...
En del av de jag har lärt känna över nätet har jag också träffat i verkligheten (främst på bokmässan), andra har förblivit nätkompisar (mest av logistiska skäl, jag bor ju inte i Sverige)

En sak vet jag; mitt skrivande hade inte nått till den nivå där jag befinner mig nu utan bloggandet och nätet. Jag struntar i statistiken och är glad om det bara är tio som läser per dag. Utan bloggen hade ingen läst. Och man hade kanske inte skrivit något heller.

lördag, mars 15, 2014

15. Strand

Jösses, hittade Baywatch på nätet och håller nu och tittar på denna 90-tals såpa placerad på Los Angeles stränder samtidigt som jag stryker eller håller på med andra tråkiga vardagssysslor. Längtar till värmen och en sandig strand, måste jag erkänna.

Minns tiden på 90-talet då jag och maken var nygifta och bodde i England. Och tittade på Baywatch varje fredagskväll (TVn rullades in från vardagsrummet minns jag, eftersom vi ofta satt och åt middag när programmet sändes).
Upplägget liknar lite det jag skrev om igår, deckarserier med andra ord. Ett par intriger som sträcker sig över hela säsongen (i Baywatch handlar det mest om huvudpersonernas kärleksliv). Och så ett avslutat "fall" varje avsnitt. Samt minst ett räddat liv. Och så en massa tjejer med guppande ändor och bröst, ackompanjerat med brunbrända karlar med sixpack. Självklart har de kvinnliga badvakterna på sig endast baddräkt även när de inte är på stranden, medan killarna oftast drar på sig en tshirt. Sexistiskt så det förslår.
Och så skrattar jag åt frisyrerna och klädmodet.

Men det var högklassig TV-underhållning när det höll på.


fredag, mars 14, 2014

14. Snutarna i Maastricht

Hela familjen är nöjd i kväll eftersom favoritTVserien har börjat igen.
Flikken Maastricht, som är Hollands svar på Midsomer Murders och Wallander. Flikken är en ganska nedlåtande term om poliser; snutar är väl bästa svenska ordet.
Flikken Maastricht är väldigt populärt här och är inne på sin 8:e säsong.
Konceptet är ganska traditionellt och karaktärerna stereotypa. Huvudpersoner är de två kriminalarna Floris Wolfs och Eva van Dongen. Han ca 50 år och en rätt så härjad typ; cowboyen. Hon, ca 15 år yngre, smart, snygg; typ Lara Croft. Det finns hela tiden en stark attraktion mellan dem (genom alla åtta säsongerna), faktum är att Wolf nog egentligen konstant är förälskad i sin yngre kollega. Stereotypt så det förslår. Men det funkar.
Parallellt får man som tittare följa de "vanliga" snutarna, i vanligt polisarbete. Varje veckoavsnitt (en timma långt) följer två polisutredningar, oftast ett mord för kriminalarna, och ett mer "vardagligt" brott för de "vanliga" poliserna (misshandelsfall, väskryckning, ungdomar med problem osv osv). Ibland hänger de två olika trådarna ihop, ibland inte.
Som en tredje tråd finns alltid en övergripande intrig som sträcker sig genom hela säsongen; en mordsak de inte kan lösa, en personlig vendetta mot en av poliserna, relationsproblem för någon eller några av poliserna etc.

Dramaturgin är som sagt väldigt traditionell men det slår mig varje gång jag tittar att konceptet fungerar; genom alla säsongerna hittills. Trots att jag är lite arbetsskadad och alltid studerar upplägget, så njuter jag av hela hopkoket. Såpass att vi på sportlovet körde Flikken maraton, försökte ta oss igenom alla de tidigare säsongerna, som vi har på DVD. En TV-serie som man gärna ser om att oftast en kvalitativt bra TV-serie.

Allt är inspelat i staden Maastricht, så långt söderut i Nederländerna man kan komma, strax norr om belgiska Liege och tyska Aachen. Maastricht, där floden Maas delar staden i två delar (lite som Seine i Paris) är enligt min mening den trevligaste och mest pittoreska staden här i landet. Där i söder är man katolik, mer fransk, eller burgundisk som man säger på holländska, i sitt beteende (läs livsnjutare, jag tror tex att varannat hus i centrala Maastricht är en restaurang, ett café eller ett litet hotell), jämfört med strikta, konservativa, protestantiska och tråkiga norr (norr om floderna som man säger här, dvs norr om Maas och Waal(Rhen). Nederländerna är inte stort, men det är ändå stor skillnad mellan norr och söder.

Något för SVT eller TV4 att köpa in, som omväxling till allt engelskt och amerikanskt (och danskt)?


torsdag, mars 13, 2014

13. Trädgården

Det blir nog en dag i trädgården igen. Ska försöka läsa igenom manuset samtidigt. Så trött på hela grejen...

onsdag, mars 12, 2014

12. Seg

Seg dag. Av genomläsningen av manuset blir det intet. Njuter av vårsolen i stället. Och tittar på mina rosor!



tisdag, mars 11, 2014

11. Journalistikens spjutspetsar

Bara några dagar efter att ha läst ut en bok om en livsfarlig journalistisk gärning (som slutade lyckligt) kommer beskedet om att en av Sveriges Radios mest kända journalister, Nils Horner, blivit dödad i Kabul, Afghanistan. Och inte bara dödad, utan mördad. Han verkar ha varit målet, eftersom ingen annan sköts och bara ett skott avfyrades.

När jag läste 438 dagar slog det mig ett par gånger att jag tyckte att Johan och Martin var naiva, som tog sig över gränsen till Etiopien illegalt för att försöka göra reportage i den stängda Ogadenprovinsen. Vilken risk de tog.
För inte så länge sedan kidnappades svenska journalister i Syrien. Även de släpptes. Man kan tycka att försöka ta sig in i Syrien idag är dumdristigt.

Samtidigt är jag medveten om att i fall vi inte hade journalister som tog enorma risker, så skulle många berättelser från olika hörn av världen aldrig nå oss. Vi skulle bäddas in i vår västerländska kokong och aldrig få reda på hur världen såg ut.
Med risk för sina liv (en sammanfattning av korrar som dödats eller råkat illa ut hittar man här) arbetar journalister och fotografer för att vi ska få nyheter och reportage från världens frontlinjer.
Nils Horner. Foto Sveriges Radio

Jag drömde en gång om att bli journalist. Det blev aldrig något av de planerna, av två orsaker. 1. Jag hade inte 5,0 i medelbetyg (men var dock övertygad om att jag kunde skriva).
2. Jag var feg och osocial. Jag tror att man måste vara modig och utåtriktad som journalist, annars får man inte till några bra intervjuer.


måndag, mars 10, 2014

10. 438 dagar

Fuskar lite idag. Länkar till min bokblogg där jag skrivit lite om Martin och Johans bok.
De flesta vet väl vem man talar om när man säger Martin och Johan.

438 dagar är dessutom väldigt läsvärd. Spännande (trots att man vet hur det går) och välskriven.

söndag, mars 09, 2014

9. Ulf Ekman blir katolik

För er oinvigda kan jag säga att detta är stora nyheter i Kyrksverige. Ungefär lika sensationellt som om Reinfeldt skulle bli medlem av Västerpartiet.

Mitt nästnästa manus ska handla om en präst.
Min nästa manus ska dock handla om Afrika igen. Inte färdig där ännu.
Jag hämtar inspiration genom att läsa Johan och Martins 438 dagar. Bra skrivet, spännande (trots att man vet hur det går). Och dessutom en sann historia.

lördag, mars 08, 2014

8. Kvinnodagen

Man ska ju skriva om kvinnofrågor idag, så det gör jag också. Bara det att det finns så mycket att skriva om. Från lika lön för lika arbete, till kvinnovåld, människohandel och allt elände som finns.
Ett boktips har jag i alla fall; Half the Sky av utmärkte Nicholas Krystof (New York Times-kolumnist) och Sheryl Wu Dunn (tillika hans fru). Läs läs läs! Deprimerande och upplyftande om kvinnor i utsatta situationer världen över.

Jag räknar mig som feminist och har inga problem att få det att gå ihop med vare sig min kristna tro, mitt skrivande eller mitt liv som hemmafru.

En sak som slår mig ibland är att så fort feminister, eller andra som står upp för kvinnors rättigheter, står på barrikaderna och kämpar för något, så får de ofta höra (oftast via alla nättroll); "hon har fått för lite kuk", eller "om hon bara hade fått knulla mer, så", eller ännu vidrigare kommentarer som innehåller ordet våldtäkt...

Som om man blir feminist för att man inte fått... Äsch, det är så dumt att det knappt är värt att diskutera. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera. Varför kommer denna kommentar så ofta? (Även på hög nivå sker detta, Birger Schlaug berättar i dag hur en riksdagskollega yttrade något liknande, när frågan om kvinnofrid debatterades för ett antal år sedan i riksdagen. Han lägger till att mannen i fråga fick ett toppjobb efter han slutat som riksdagsman).
Som om ett bra knull är "boten" mot allt.
Inställningen är definitivt besläktad med värre hemskheter; som att män "korrektionsvåldtar" lesbiska kvinnor, tex i Sydafrika, för att de tror att de kan bota dem från deras homosexualitet (som det flesta vet är detta givetvis lögn; våldtäkt har inget med sex att göra, utan med makt, egentligen handlar det bara om att utöva makt över kvinnor i ett samhällsklimat som är fattigt och våldsamt).

Egentligen handlar det bara om makt, igen. Män i patriarkala sammanhang är rädd för att förlora sin makt och därför kommer det sådana här kommentarer. Underförstått; bara kvinnan får ordentligt med kuk kommer hon att vara nöjd med sin situation, inte klaga och absolut inte försöka ge sig in på männens områden och få makt över dem.

I mitt romanmanus, som snart är färdigt och ska skickas in en allra sista gång till ett förlag, med förhoppning att den nya versionen ska få grönt ljus, finns mycket kvinnokamp inbakad. Jag tror inte jag skulle kunna skriva något utan att det kommer med. Det är en självklarhet. För så länge kvinnor håller upp Halva Himlen (Women hold up Half the Sky, kinesiskt ordspråk), men inte har samma rättigheter och möjligheter som män, kommer jag att förbli feminist.

fredag, mars 07, 2014

7. The Butler

Tittar på the Butler. Ett stycke amerikansk modern historia. Och utmärkta skådespelare.

6. Makt


Längtan efter makt är roten till allt ont. Det är jag övertygad om. Om man tror på en ond makt ligger kanske han/hon/hen bakom, men i stort tror jag att längtan efter makt ligger bakom allt elände i världen. På hög och låg nivå. Den får folk att starta krig, våldta och mörda. Retas och mobbas. Utesluta och trakassera. Avundas.




Vad har detta med skrivande att göra? Inte mycket. Antar jag.
Jag måste komma upp i 7 inlägg idag. Det är bara det.

Har avslutat mitt romanmanus idag. Apropå slut. Jag tror slutet blev bra till slut. Nu ska jag kurera huvudvärk. Köra avfall till tippen. Njuta av vårvädret. Redigera manus. Åka till IKEA. Försöka inte lösa världsproblemen.

torsdag, mars 06, 2014

5. Lektörsläsning av synopsis

Är det något att satsa på?
Jag använde mig av denna, sällan utannonserade lektörstjänst, i somras och det var toppen.
Min lektör har nyss bett mig "betygssätta" denna tjänst, för att kunna erbjuda den mer aktivt.

Så här sa jag bland annat:

Även om lektörsläsning av synopsis absolut inte utesluter lektörsläsning av ett slutfört manus (jag tror alltid att käpphästar som gestaltning behöver ses över, tex), så tror jag att det är bättre att på ett tidigt stadium få reda på att tex. storyn inte alls funkar eller berör, att storyn är för osannolik, att kronologiska ordningen bör ändras för att få upp spänningen, att inledningen/mitten/slutet inte funkar, huvudpersonen inte berör eller är tillräckligt driven osv. Man får en chans att testa hela idén innan man har skrivit alla kapitel.

Kanske något för dig som inte har någon i din närhet som du kan bolla romanidéer med.
När lektörens tjänst är utannonserad ska jag länka till den.

4. Slutet

På förekommen anledning (jag filar på slutet på mitt manus) länkar jag till Simona som skriver om att skriva slutet idag. Och hon i sin tur länkar till bloggen Cracking Yarns (aldrig hört talas om, men ska undersöka) som radar upp ett antal lämpliga slut, gällande film, men det funkar ofta för böcker också. Jag har inte läst alla, men ska göra. En del matnyttigt där.

onsdag, mars 05, 2014

3. Det spirar

Så länge jag kan minnas har jag sått och planterat. Jag minns att jag började med Blomman för dagen i mitt flickrum och jag minns speciellt att jag på min födelsedag ett år, 13 maj, hade precis 13 blommor.

Jag fick en liten bit eget trädgårdsland av pappa, kanske två kvadratmeter, där jag sådde rädisa och andra grönsaker.

I min första egna bostad hade jag en uteplats med rabatt. Sådde och planterade. Minns att mördarsniglarna, då okända för mig, åt upp mina jättetagetes, försådda inne på fönsterbänken, på en enda natt. Grr...

I England hade vårt hus en fantastisk köksträdgård, jag tror allt jag sådde växte så att det knakade, och dessutom: ett växthus. Vi fick så mycket tomat och gurka att vi inte klarade att äta upp allt själv.

I tropikerna var det si och så med sålyckan. Det enda som lyckades någorlunda var Flitig Lisa.

Nu bor jag åter i ett land med gynnsamt klimat och jag testar allt. Förra året blev chilin en hit. I år har jag sått fem olika sorter. Hoppas att de klarar av att planteras ut i trädgården, jag har inget växthus.
Plus tomater, givetvis. Och en massa annat. Jag hoppas på en varmare vår än förra året. Mars 2013 hade tydligen 20 dagar med frost. Idag var det över 10 grader varmt och ännu varmare i solen. Jag har mitt lilla grönsaksland klart; lite ny jord, kogödsel och lite biologisk grönsaksgödsel. Ruccolan är redan sådd, det ska tydligen gå att göra det redan i mars...

Vad har nu detta med skrivande att göra? Inte så mycket kanske. Men jag tror att alla som pysslar mycket med det skrivna ordet  behöver ha något vid sidan om, något där man mest jobbar med händerna. Jag ser att många håller på med andra kreativa sysslor, målar, stickar, virkar, bakar, musik... Och så trädgården.

2. Produktivitet

Brukar klaga på min produktivitet emellanåt, tycker att det inte är så mycket med den,  men en skrivarvän påpekade att det inte är sant att jag skriver långsamt.
Han har nog rätt,  särskilt med tanke på att jag skrivit om så många gånger (en gång ska jag rada upp alla omskrivningar, alltså inte enkla redigeringar).
Jag föreställer mig att etablerade författare är mer produktiva för att de har en redaktör att bolla idéer med. De får hjälp att plocka fram den boll som är värd att satsa på.
Jag är mer som den kära lilla hund vi brukar "låna" med jämna mellanrum. Om vi kastar en tennisboll och ber honom hämta den kommer han tillbaka med två andra, som han tappat bort förra gången han var på besök...
Jag har ofta för många bollar i luften.

1. BLOGG 100


Jag har gått med! Upptäckte lite sent (skulle ha börjat den 1 mars) så jag får väl skriva 5 inlägg idag för att hinna med

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar