måndag, december 30, 2013

Summering av skrivaråret 2013

Varje år i slutet av december, sedan 2009, har jag gjort en summering av skrivaråret som ligger bakom mig. I samma inlägg sätter jag upp mål för nästa år. Det ska jag göra nu igen. Det är en bra tips för alla som skriver. Speciellt nyttigt är det att gå tillbaka och se om man har uppnått sina mål.

Man lär sig en del på att sätta upp mål. De måste vara realistiska, eller snarare; man kan ha ett par stora mål och flera delmål. Tex, ett stort mål som att (någon gång) bli utgiven. Ett delmål kan vara att få klart ett manus (en stor bedrift i sig) och skicka till en lektör, till förlag etc.

I bland är det deppigt att titta tillbaka också, speciellt om man har haft motgångar. Min årssummeringar har varit rätt så deppiga. Det känns bättre i år, konstigt nog, trots att jag inte skrivit så mycket egentligen.

Men först: Målen från förra året, med mina kommentarer som jag skriver nu i rött.

-----------------------------------------

Mål inför 2013:

1. Jag ska försöka skriva om Djungelblomma och skicka till de tre förlagen jag har kvar på min lista. Är det fel att skicka in något som man inte längre tror på? Jag har ju trott på manuset en gång. Det är kanske precis som ett förhållande, ups and downs, men man har lovat varandra trohet, så man reder ut det... Låter det fånigt? Jag hoppas i alla fall att jag ska tycka om manuset igen om jag bara låter det få lite tid.

Mål uppnått! Det var inte helt enkelt. Jag skrev om och bytte perspektiv (det senare var ett misstag, det ska jag aldrig göra om; byt aldrig perspektiv så sent i skrivarprocessen) och skickade in till de sista förlagen på listan. Jag hade faktiskt inte förväntat mig något annat än standardrefuseringar, så lite kände jag för manuset. Jag tyckte det var sönderskrivet.
Men till min förvåning fick jag ett "positivt" nej från ett stort känt förlag. Det hade blivit läst både av redaktör och erfaren extern lektör. Om jag skriver om (de talade också om vad de inte gillade med manuset) så vill de läsa igen. Jag har inte skrivit om ännu, men kommer att göra det (se delmål nedan).
Ett annat förlag standardrefuserade och det på det tredje hade manuset  kommit så långt att det lästes och diskuterades, och även det är ju väldigt positiva nyheter.
Så trots att jag var så trött på Djungelblomma att jag kunde spy så kom det lika långt i förlagskvarnarna som förra året (den förra versionen). Så här i efterhand är det ett resultat jag är väldigt glad över, även om man blir rätt så knäckt vid varje refusering.
Att ha kommit så långt bäddar antagligen för att samma förlag gärna läser nya manus. Jag hoppas jag har fått en kontakt som varar.


2. Jag ska gå en kurs i att skriva noveller för veckopressen. Kanske med målet att lyckas sälja in några noveller. Men det är kanske att vara lite övermodig, jag vet ju inte ens om jag passar för novellskrivandet. Men jag behöver en utmaning, och det här får det bli!

Jag har gått slut den här kursen och är jättenöjd. Jag har skrivit mer här. Några noveller blev dessutom skickade till novelltävlingar i veckopressen, tyvärr utan resultat. Jag borde ta mig tid att skriva mer noveller.

3. Jag ska gå Ann Ljungbergs distanskurs Produktiv författare. Såg att jag redan för ett år sedan skrev att det var kursen för mig. Jag är inte direkt produktiv. Och nu är jag hemma på heltid igen, borde hinna producera mer text.  
Nu har jag vunnit kursen, i Anns eminenta adventskalender! Yes!

Jag har tittat lite på kursen i början av året. Det finns fortfarande en del att beta av där, men jag är usel på att pyssla med självstudier. Jag måste ha deadline och obligatoriska inskick och sådant där.
4. Fortsätta att läsa. Självklart! Det måste varje författare göra. Mycket!

Har inte läst så mycket i år, kanske var det läströtthet efter året som bloggambassadör för bokmässan 2012. Blev för mycket av det goda. Räddningen blev äventyrliga böcker i audioformat. Suzanne Collins Hungerspelentrilogi, Veronica Roth Divergenttrilogi (håller på med andra delen nu), Michael Mortimers Jungfrustenen och räddaren i nöden (botar all läströtthet) Stephen Frys inläsning av Harry Potter-böckerna. Älskar, älskar, älskar och vet inte hur många gånger jag lyssnat på denna suveräna inläsning, tusen gånger bättre än filmerna.

5. Välja ut ett nytt manus att satsa på. Frågan är vilket, jag har flera kandidater. Förhoppningsvis ha ett manus klart till sommaren som jag kan skicka till lektör. Here we go again.

Klart till sommaren? Vad tänkte jag på?
Nåväl. Jag har valt ut ett manus. Och jag har testat ett nytt grepp; lektörsläsning av synopsis. Rekommenderas varmt! Varför? 
Jo, för att det är skittufft att efter att ha skrivit ett helt manus, lagt ned mycket tid och energi, få reda på av en lektör (själv inhyrd eller den som har läst på förlag) att storyn inte funkar, inte tar tag, dramaturgin inte funkar, huvudpersonen inte är trovärdig etc etc. Ofta blir man då tvungen att skriva om helt eller delvis (och kanske lägga mycket pengar på en ny lektörsläsning). Om man litar på sitt skrivande i sig (personliga rösten/stilen osv) och har fått god respons på det,  har man kommit mycket långt. Tyvärr har faller manuset då ofta på andra saker, det är i alla fall min erfarenhet.
Mycket av detta kan avhjälpas om man på ett tidigt stadium har ett bra synopsis (ganska långt sådant, det jag hade var på ca 2000 ord tror jag). Om den som läser gillar huvudstoryn och dessutom ger några tips om vad som måste bättras på; då har man något handfast att jobba med.
Jag fick ett intressant och givande lektörsutlåtande på mitt manus Elefantkurvan. Ser fram emot att skriva hela romanen.

5. Ta tag i älsklingsmanuset. I alla fall titta på det igen.

Mja. Har inte inte gjort. Men visst har jag tagit fram det med jämna mellanrum och smekt det lite.

6. Åka till bokmässan. Har fått ett presentkort för seminariekorten så jag kan inte missa chansen. Flyger billigt och bor hemma i stugan. Och det blir bara roligare för varje år, eftersom man lär känna fler och fler (författare, -wannabees, bokbloggare, förlagsfolk, författarcoacher och lektörer, you name it...)

Har jag gjort. Utan pretentioner, denna gång. Jag är inte så bra på nätverkande. Ändå lär jag känna fler och fler varje gång. En trevlig mässa. Jag var nöjd. Fast nästa år tar jag nog en paus från bokmässan. Kommer tillbaka när jag blivit utgiven och ska signera böcker... hahaha...

-------------------------------------------------

Mer från året som gått. Jag var med i NaNoWriMo och gick i mål!!! 50000 skrivna ord, en spännande historia, men en manusidé som nog aldrig skulle hålla för utgivning. Men jag hade så kul när jag skrev och det var givande att se att man kan vara produktiv om man bara sitter ned på arslet och skriver!

-------------------------------------------------------

Mål för 2014:

  1. Skriva om Djungelblomma en allra sista gång och skicka in till förlaget som gärna ville läsa igen. Jag har nu pausat nästan ett halvår från det manuset och kommer kanske lyckas skriva om det igen. Trots att jag tycker det är sönderskrivet. Men en sak har jag lärt mig; Det finns inte bara ett sätt att skriva en historia på, det finns många.
  2. Skriva färdigt romanmanuset Elefantkurvan enligt tipsen från lektören och troligtvis skicka det till samma lektör när det är "färdigt"
  3. Lära av NaNoWriMo-disciplinen och bli mer produktiv som skribent.
  4. Skriva mer noveller.
  5. Fortsätta läsa.
  6. Titta på älsklingsmanuset igen.  ;)
--------------------------------------------


GOTT NYTT SKRIVARÅR 2014!!!!!!!!!!!!!








onsdag, december 25, 2013

God fortsättning!

Inte mycket till julväder, i går hade vi sydlig storm, något som fick det att vina runt stugan så mycket att vi vaknade mitt i natten. Men jag tycker ändå att det är julstämning. Jag har hela familjen runt mig och vi sitter framför öppna spisen, läser, ser film, spelar spel och umgås med min familj. Äter julskinka och Jansson, inlagd sill och hembakat bröd  och godsaker (vi väljer ut det vi tycker är gott, skippar lutfisk och gröt, det har aldrig gått hem hos holländarna...).

Igår gick vi på två fina gudstjänster, julbön och midnattsmässa. Skippade julottan i år, jag brukar få gå själv och det är inte så kul. Dessutom kom vi inte hem förrän vid ett-tiden i natt och så är det inte så kul att gå upp efter fem timmar igen.
Det är ingen riktig jul utan julgudstjänster tycker jag.

Julefrid här i alla fall!

God fortsättning!

fredag, december 06, 2013

Afrika och Mandela

Ligger i sängen med förkylning och lyssnar på P3s dokumentär om Sydafrika och Mandela.

Afrika kommer ständigt tillbaka till mig, och det är förklarligt. Jag har bott nästan 4 år i Afrika (3 år i Gabon och ett halvår som stipendiat i Uganda) och min senaste romanprojekt utspelar sig i Afrika. Troligen också mitt nästa romanprojekt.
Tyvärr håller mitt senaste romanprojekt att gå i graven efter alla refuseringar, men jag ska försöka skriva om det en sista gång och skicka till det förlag som har sagt att de gärna läser en omskrivning.
Jag kom långt med manuset, men inte tillräckligt långt. Risken är att manuset är sönderomskrivet...
Men nu har jag inte tittat på det på drygt en månad, kanske får jag ny energi.

Och en intensiv NaNoWriMo-månad fick igång rutinen att skriva regelbundet och dessutom kände jag skrivglädje igen. Det var härligt och nödvändigt.

Egentligen vill jag ta i tu med nästa Afrikaskröna, men det får vänta.
Lyssnar på Mandelas historia får att få den rätta Afrikakänslan igen.

torsdag, november 28, 2013

NaNoWriMo Dag 28

I mål! Och det före 30 nov. Men har man kommit så långt att mål är i sikte är det svårt att sluta skriva.

Vad som är extra kul är att berättelsen inte är helt färdig. Jag kan nog skriva ett par tusen ord till för att få med slutklämmen och den romantiska epilogen.

Jag är stolt över mina 50 000 ord, men också över att jag lyckats få till en rätt så välplanerad berättelse. i början är det alltid svårt att veta om det räcker till slutet av resan.

Borde belöna mig på något sätt. Kaffe och bulle just nu. Ska nog börja läsa en bok!


torsdag, november 21, 2013

NaNoWriMo Dag 21

Puu, vilken dag.
Först lyckades jag producera 2600 ord och som rutan visar här till höger går det bra, och jag ligger fortfarande lite över linjen.
Det hjälpte att jag skrev en manusets nyckelscener, fingrarna sprang fort över tangenterna. Och fortfarande älskar jag historien, även om jag inte tror att jag någonsin kommer att satsa på att det här manuset blir utgivet. Däremot kan det vara bra att ha i bakfickan.

Det som slår mig hittills, och många andra nanoare också, är att man måste låta perfektionisten i sig vila ett tag. Det är usel gestaltning hittills för min del, och väldigt mycket tell, i stället för show. Det är storyn i sig som är viktig just nu (och jag älskar den som sagt!) inget annat. En härlig känsla att få släppa loss och inte tänka på detaljerna. Vid en framtida redigering skulle jag tro att 1/3 ryker och resten måste helt skrivas om.

Men nog om detta. Det är ett antal dagar och ord kvar, jag är inte i mål än.

Resten av dagen var pest. Vetskapen om att min älskade svåger låg på operationsbordet (lagande eller ev. byte av läckande aortaklaff) gnagde i mig hela dagen. Framåt eftermiddagen började jag undra varför vi inte hörde något från hans fru. Framåt 18-tiden på kvällen började vi på allvar undra och ringde upp. Hon visste inget heller. Det visade sig att han inte kommit från operation ännu. Först vid 20.30 fick vi besked, operationen var klar efter nästan 12 timmar. Komplikationer hade tillstött i form av blödningar, men de hade stoppats och klaffen hade kunnat reparerats. Och snart skulle narkosen släppa så att hans fru kunde träffa honom.
Tala om ångest, min man trodde på allvar ett tag att han skulle förlora sin bror. Nu tar vi en timme i taget.

Allt annat, speciellt NaNoWriMo-galenskaper blir så oviktiga när sådant här händer.

söndag, november 10, 2013

NaNoWriMo Dag 10

Efter att ha haft några tunga dagar har det idag flutit på lite bättre. 3000 ord.
En tredjedel av tiden har gått, men jag har redan fått till 40% av orden.

Men jag ska berätta en liten hemlighet. Det finns några tricks att få till många ord. I en senare redigering ryker de.

  • Långa transportsträckor, tex när huvudpersonen förflyttar sig från A till B.
  • Mycket dialog.
  • Många sexscener.
De senare rycker definitivt i en eventuell slutlig manusversion. Men att ta chansen att förhäva sig, och överdriva, den har man under NaNoWriMo, och det är det som gör att det är extra kul.

onsdag, november 06, 2013

NaNoWriMo Dag 6

Första dagen som det går riktigt trögt.  Jag har vid sidan om NaNo satt i gång ett åtta veckors program på gymmet för att gå ned i vikt och är idag helt mör efter tuffa träningspass igår och ett i dag... Dessutom är jag hungrig hela tiden. Inte helt okej när man blir sugen under Nano-andet.

Jag står i ett slags mellanläge och vill vidare i mitt manus
, men tycker att det är för tidigt i berättelsen. Till slut kör jag på i alla fall; slänger in en ny bifigur, som föddes i mitt huvud häromdagen. Han är en fattig ficktjuv och med ens fick berättelsen lite Dickensfeeling. Inte riktigt meningen, men kanske inte helt fel...

En dryg femtedel avklarad. Fyra femtedelar kvar. Känns långt just nu. Ska ta kaffepaus och se om jag orkar skriva scenen när länsman ger den stackars ficktjuvspojken prygel.



måndag, november 04, 2013

NaNoWriMo Dag 4

Jag ligger fortfarande ordentligt före och det går så fort nu att jag måste bromsa lite.

Annars finns det risk att jag kör på för hårt och eventuella bifigurer och sidohistorier inte "hinner födas". Jag har också en grov grundidé och måste planera lite var de stora vändpunkterna ska ske. De första hade jag tänkt skulle ske efter ca. 1/3 av berättelsen, alltså runt 16000 ord. Så långt är jag med.
Blir till att ta fram anteckningsboken nu.


lördag, november 02, 2013

NaNoWriMo Dag 2

Jag reser vidare på NaNoWriMo-vägen. Mitt manus handlar också om en ung kvinna på resa.
7300 ord, så jag ligger för. Erfarenheten visar att det inte är helt fel, det kommer alltid dagar när man inte hinner skriva.

Vad är nu så bra med NaNoWriMo? Det undrar många. Jag tror inte det passar alla och nej, man har inte en färdig roman efter trettio dagar. Har man jobbat bra har man ett första ordentligt råmanus.

Det finns många bra saker med NaNo. Jag kommer på ett par på rak arm:


  • Eftersom man skriver koncentrerat och intensivt under 30 dagar håller berättelsen sig levande och man glömmer inte bort saker/sidospår/bifigurer. Man lever med och i sin berättelse på ett annat sätt. Verkligheten får mindre sällan chans att tränga sig på, man kan leva i sin egen lilla fantasivärld ett tag. För det är ju ändå det skrivandet handlar om; att dyka in i sin egen värld, skapad av bara mig, och försöka få den på pränt så att det bli en läsbar berättelse.
  • Om man som jag har kämpat med en manus under flera års tid, skickat till förlag, fått respons och skrivit om ett par gånger, då är det väldigt uppfriskande att få börja från allra första början med något helt nytt. Och man måste skriva snabbt för att få flow, får inte gå tillbaka för att redigera, kort sagt; det är fullt tillåtet att skriva riktigt dåligt. Det är i första hand berättelsen som gäller, inte språket. Det handlar om att få till en bra story, hitta på intressanta karaktärer och lära känna dem.
  • Du kan lära känna dig själv som skribent på ett nytt sätt. Våga ta ut svängarna. Om du aldrig har skrivit sexscener förut; gör det och ta ut svängarna. Det går alltid att stryka senare. Om du aldrig har skrivit i en viss genré förut; gör det och ta ut svängarna. (Jag har en tendens att ge mig på berättelser av fantasykaraktär under NaNoWriMo, främst för att det är väldigt befriande att vara helt under kontroll; jag hittar inte bara på en berättelse och dess karaktärer; jag hittar även på städerna, landskapet kläderna etc. Det får se ut precis som det vill.). Du kan också upptäcka en ny författarröst, en ny stil som du tycker om. Kanske hittar du en humoristisk ådra, eller en melankolisk.



fredag, november 01, 2013

NaNoWriMo Dag 1

Jag går ut ganska hårt, som vanligt. Det är bra att ha en buffert.
3550 ord första dagen.

Det blev den där historisk fiktion/fantasy idéen till slut. Eftersom den är ny och fräsch satsade jag på den. Det ska bli spännande att lära känna huvudpersonerna.

Jag sitter och läser en bok av Chris Baty, grundaren av NaNoWriMoNo Plot No Problem. Han säger att vad som behövs för att skriva en roman är en deadline.
Jag tror att det är väldigt sant. Jag alltid bättre om jag har en deadline. Men som outgiven författare har man inga deadlines, om man inte sätter den själv. De gånger jag har anlitat lektör/författarcoach har jag haft någon form av deadline och det har alltid fungerat bättre än när jag skriver på lösa boliner. Jag har så dålig självdisciplin.
NaNoWriMo fungerar också bra för mig. Lite press. Jag hoppas jag ska nå 50 000 ord igen. De senaste två åren har jag bombaderats av refuseringar under NaNo-månaden och inte orkat skriva färdigt. Men i år har jag inte skickat något till förlag som kan dimpa ned den här månaden.

onsdag, oktober 30, 2013

Två (2) NaNoWriMo-idéer!?

Jag sitter här med två stycken NaNo-idéer. Det har aldrig hänt förr. Snarare brukar jag ha problem med att få en enda.

Den enda är en kriminal/relationsroman. En uppföljare till ett manus som blivit refuserat av alla förlag. Jag tänkte att om jag skriver på något som jag VET aldrig kommer att bli inskickat till förlag, så skulle det liksom frigöra mig. No hangups! Bara skriva för skrivandets skull.

Den andra idéen är en slags historisk fantasy eller bara historisk... vet inte precis vad. Kärleksroman kanske Den har vuxit fram under senaste veckan och jag kan inte släppa den. Varje dag kommer en ny huvudperson eller biperson till liv och berättelsens idélinje utvecklas alltmer.

Vad göra? Dra lott?

I övermorgon börjar det. Jag har laddat upp med att baka bullar till fikat, klippt naglarna korta så att jag utan besvär kan låta fingrarna dansa över tangentbordet, städat hela huset (ljug), tagit hand om all tvätt (halvljug), städat skrivbordet (ska jag göra nu!).
Jag har kombinerat detta med en viktnedgångskurs på lokala gymmet (vet inte om det är så klokt, men jag har gått upp nästan allt jag gick ned i våras och det gör mig så arg och deppig...). Beställt fint höstväder för att kunna ta en paus och ta en promenad.


lördag, oktober 26, 2013

NaNoWriMo-förberedelser

NaNoWriMo är en knapp vecka bort. 30 dagar av skrivande, 1667 ord per dag ska man få ur sig. Det är inte litet och kräver viss förberedelse.

Några tips för den som är med för första gången/funderar på att delta.


  • 1667 ord per dag rätt så mycket. Det gäller att planera sin tid. Om man är en som jag som inte hinner skriva på helgen (familjen kräver uppmärksamhet) då gäller det att få till en buffert, dvs skriv mer än 1667 per dag, speciellt i början.
  • Förvarna familjen och vännerna. Detta kommer jag att ägna mig åt under 30 dagar och annat måste vänta (städning, strykning, socialt liv...)
  • Förbered dig. Titta tex på Ann Ljungbergs lilla Skriv din roman på 30 dagar
  • Ny anteckningsbok. Nödvändigt. Man får idéer under skrivandets gång och man måste skriva ned dem, annars glömmer man dem. Plus att man måste ha en lista med alla karaktärer med plats med lite karaktärsbeskrivning. Anteckningsboken kan bli rörig, men det hör till.
  • Satsa på enkla middagar. Kan vara bra att planera matlagning och inköp i förväg, om man vanligtvis inte gör det. Om man inte har familj är det ett bra tips att storkoka och frysa in. Gillar man hembakt till NaNo-fikat får man se till att fylla frysen med bullar veckan innan (ska jag göra veckan som kommer!)
  • Man får inte glömma att röra på sig. Det är lätt att unna sig godsaker när man skriver mycket, men det är inte roligt att ställa sig på vågen efter 30 dagar.
  • Redigera inte. Alltså gå inte tillbaka och "rätta". Grejen är att man ska flödesskriva. För att inte tappa tråden måste man använda anteckningboken för att hålla reda på berättelsen och alla lösa trådar (Det är omöjligt att undvika lösa trådar i vilket fall. Man får ta hand om dem senare).
  • Maria Friedner tipsar mer på Debutantbloggen.
  • Det finns även svenska forum på NaNoWriMo, som man kan delta i. Kolla in hemsidan.
  • Facebook-grupp
  • Finns också en svensk Nano-grupp på Facebook. Om det finns fler, tex lokala, säg till. En del forum och grupper anordnar träffar IRL
  • NaNo på Twitter
  • Svensk hashtag på Twitter #nanoswe
  • Jag finns på NaNoWriMo-forumet som monica.olskolk. Om du vill bli "buddy" med mig.


onsdag, oktober 09, 2013

Kurs i att skriva noveller för veckopressen

I samband med en rejäl skrivardipp (depp) i början av året (nyss refuserad efter att ha skrivit om mitt manus för ett förlag) sökte jag något som skulle kunna få mig att hitta skrivarglädjen igen. Min erfarenhet är att det ofta är bra att leta efter ett annorlunda sätt att närma sig skrivandet. Tidigare har jag ofta sysslat med att ge mig på helt andra genrer.
Jag hade funderat länge på det här med noveller. Gillar noveller, men skriver dem sällan. Ytterst sällan. Främst för att det är väldigt svårt att skriva komprimerat, i alla fall för mig.

Jag tvekade inför kursen Skriva noveller för veckotidningar som Jenny Bäfving och Johanna Wistrand har framtagit främst på grund av att jag aldrig riktigt har gillat veckotidningsnoveller. Jag har alltid tyckt att de är ganska banala. Men jag beslutade mig för att gå kursen ändå, jag visste att den fokuserade på grunderna i novellskrivande. Och samtidigt som jag gav mig på novellformatet testade jag också en annan genre.

Jag har gått en del skrivarkurser, men en del var nytt. Kort sammanfattat kändes kursen som en komprimerad matnyttig kurs av allt jag tidigare lärt mig, men inriktad på det korta formatet novell. Där blir tex. angreppspunkt, konflikter, karaktärernas mål, vändpunkter och klimax, dvs dramaturgin väldigt viktig.
Samtidigt är alla verktygen i novellskrivande desamma som i romanskrivande. Man måste veta var man lägger angreppspunkten (vad man börjar), vilka mål huvudpersonerna har, vilka konflikter som höjer berättelsen, hur vändpunkten ska se ut, osv.
Mycket skrivövningar och inlämningsuppgifter, livsviktigt om man är i en skrivarsvacka, man måste skriva. En övning tyckte jag var speciellt nyttig. Man fick en lång lista med lämpliga huvudpersoner (inkl. ålder och yrke), olika miljöer, och olika problem(konflikter). Jag numrerade allihop och körde tärningspel för att para ihop huvudpersonerna med varandra och miljöer och konflikter. Utmanande och inspirerande för fantasin.

Slutligen: Jag fick väldigt stor respekt för veckotidningsnovellskrivande! Dessutom upptäckte jag, efter att ha läst väldigt många noveller, att en del av dem är riktigt bra! Och många läser. Respekt! Jag har alltid försvarat de genrer som inte ses som "riktig litteratur", därför att många tycker om att läsa dem och det ska man inte se ned på. Vi äter inte fyrarätters meny på fin restaurang varje dag, även om det är trevligt och gott, utan njuter lika mycket av en pizza, enkel korv stroganoff med falukorv eller en varm macka. I mitt läsarliv finns det i alla fall plats för många sorters litteratur. Och många tycker likadant, det vet jag.

Jag har inte sålt någon novell ännu, eftersom de jag skrev under kursen gick direkt till Hemmets Veckotidnings novelltävling. Jag vann inte, uppenbarligen, men det kan dröja innan de meddelar en om de vill köpa in i novell på vanligt vis. Lyckas jag inte kan försöka med en annan tidning.

Jag kan rekommendera kursen till alla, faktiskt. Även om man inte vill satsa på en karriär som novellskrivare för veckopressen. Kursen innehåller så mycket matnyttigt som varje skribent behöver veta. Den ger dig många bra verktyg i skrivarrverktygslådan, som går att använda i alla sorter av format, roman eller novell, och oavsett genre. Håller man sig till dem blir ens manus inte tråkigt utan har ett bra driv.

Kursledningen då? Jo, jag var väldigt nöjd med Jenny Bäfvings respons. Hon svarade snabbt på varje inlämningsuppgift, gav bra kritik och jag lärde mig mycket. Att regelbundet få respons på det man skrivit är en bra boost, särskilt när man som jag hade problem med skrivarsjälvförtroendet. Just då, i våras och i somras, betydde det väldigt mycket.
Att hon svarade så snabbt ger ett extra plus i kanten.

Jenny Bäfving har nu omformat sina kurser lite, man har mera valmöjligheter vad gäller kurslängd. Bland annat finns det en "expresskurs" i novellskrivande för den som har skrivarvana.
Mer information här.

tisdag, oktober 08, 2013

Lektörsläsa synosis

Många skribenter satsar pengar på en bra lektörsläsning, speciellt om målet är att ge ut själv.
Det är generellt ett bra sätt att lära sig mer om hur man skapar en riktigt bra story. Om man har en bra lektör förstås. Det är inte så lätt att hitta, eftersom det finns rätt många därute i skrivardjungeln som gärna vill tjäna en hacka på författarwannabees.
Men det gäller att höra sig för och se vad lektörerna har för meriter.
Jag har hittills hittat två bra lektörer och i somras testade jag dessutom ett nytt grepp. Jag lät en lektör titta på mitt synopsis för nästa manus.

Jag har ett manus, som går under namnet Elefantkurvan (tillbaka i Afrika igen!) som jag har jobbat från och till med i flera år. Det började som en lång novell, sedan skrev jag om helt under Nanowrimo 2012 och hade i somras ett rejält råmanus i min hand. Men jag var osäker på om idéen fungerade, i vilken kronologisk ordning allt skulle berättas och om något "fattades".
Jag var orolig för att i fall jag skrev klart manuset och sedan skickade till lektör (vilket man oftast gör) så skulle det behöva så mycket redigering att jag tappade lusten (med mina förlagskontakter i gott minne, hur många gånger har jag inte skrivit om och skrivit om...).
Jag litade samtidigt så pass mycket på att kvalitéen på mitt skrivande i sig (språk, röst, miljöbeskrivningar etc) håller, rent generellt.
Så varför inte låta ett proffs titta på ett ordentligt synopsis (jag tror det var på drygt 2000 ord, 8 sidor A4)? Där så gott som hela berättelsen fanns med i korta ordalag, helt utan dialoger givetvis.

Och jag fick bra feedback tillbaka, främst vad det gällde kronologin. Det hjälpte mig att tänka om rejält. Dessutom hade lektören idéer om vad som behöver läggas mer tyngdpunkt på, tex karaktärsfördjupningen.
Det var definitivt värt varje krona (något för den utfattige skribenten, kostar inte skjortan som en stor lektörsläsning).

Det var i augusti och jag har tyvärr inte kommit igång ännu, eftersom september var en absolut rutten månad (förutom bokmässan...) samtidigt som jag fick ett "nej, men skriva gärna om så läser vi igen" + lektörsutlåtande från ett förlag gällande förra manuset. Tror att jag måste ta i tu med en omplanering (nytt synopsis!!) av det manuset innan jag ger mig i kast med det nya. Och så är det snart Nanowrimo igen och det vill jag inte missa!

måndag, september 30, 2013

Bokmässan. Tillbakablick.

Det var min fjärde bokmässa sedan 2008. Då 2008 hade jag en hel hop orealistiska förväntningar. Jag hade ganska nyligen varit på skrivarkurs (som jag hade vunnit!) och skrivarförtroendet stod på topp! Trodde att jag skulle kunna använda bokmässan till att nätverka och försöka sälja in sitt manus till förlag. Men jag bedrog mig, givetvis. Förlagsfolket är skitstressade under mässan och har inte tid för okända författarwannabees, dessutom har jag rätt så svårt att ta kontakt; lite social fobi där, tror jag. Tydligen ska man ses på Park på småtimmarna, men det där livet har aldrig lockat mig.

2011 var jag tillbaka igen och då satsade jag att gå på många seminarier. Det var en hit. Sedan dess har jag fortsatt koncentrera mig på seminarier.

Men mingla är jag fortfarande dålig på. Det går lite bättre, eftersom jag med åren ändå lärt känna en hel del skrivarfolk.

I år fick jag även tillfälle att träffa mig novellkursledare och lektör Jenny Bäfving IRL. Kul.

Jag hade mina upanddowns denna mässa. Ena stunden deppig ("kommer aldrig lyckas få en bok publicerad"), andra stunden inspirerad eftersom jag får en hel del idéer under möten med andra och under seminarier.
Jag kom ut på rätt sida. Vill nu börja skriva på allvar igen. Förra manuset först. SKA ta tag i det.
Nästa manus sen. Och snart är det Nanowrimo!

Ps Köpte en del böcker också. Mest biografier.
Pernilla Alm och jag. Lånad från
Simona Ahrnstedts blogg eftersom
jag annars inte har bildbevis att jag
var på mässan. Står ju alltid bakom
kameran...

fredag, september 20, 2013

Snart BOKMÄSSA!

Och jag kommer att vara där. Alla fyra dagarna om jag orkar. Helt kravlöst. Jag ska bara vara. Inte leka viktig bokbloggare eller skribent som försöker nätverka. Men vi ses nog på något montermingel, som det finns gott om, speciellt på torsdagen. Ni kommer inte se mig på Park. Då kommer jag ligga hemma i stugan och snusa, alternativt sitta framför öppna spisen om jag inte kan sova.

tisdag, september 17, 2013

Jag lever! Uppdatering om refuseringar och annat...

Bloggpausen har varit skön och nödvändig. Känner mig lite redo att börja blogga igen.

Sommaren har varit skön. Början av hösten inte. Jag har inte hittat ro att skriva.

Jag har fått två refuseringar under sommaren. En upptäckte jag inte förrän häromdagen, när jag gick igenom semesterposten. Brevet hade hamnat mellan all reklam, som jag var på väg att sortera ut och slänga. Refuseringen var en standardrefusering så jag funderade på att skicka den till återvinningen tillsammans med reklamen, men ångrade mig eftersom jag ändå vill hålla koll på refuseringarna. Jag har gjort så många inskick nu att jag inte håller reda på dem längre.

En annan fick jag via mail i augusti och den var "positiv". Om du skriver om läser vi gärna igen.
Och så fick jag lektörsomdömet bifogat.

Jag är glad att jag kom så långt. Men skriva om? Igen? (Tredje gången? Fjärde? Tappat räkningen).Och eftersom denna lektör reagerat på något helt annat än tidigare förlagslektörer så betyder det: skriva om ordentligt. Det känns tufft att behöva skriva om något som jag trott har fungerat hela tiden (fungerat hyfsat i alla fall; jag har ju i slutändan blivit refuserad, så det är ju uppenbarligen något som inte fungerar...).

Tips från någon som varit med om liknande är välkomna. Vad ska jag göra nu?
Jag ser några alternativ:

  • Skriva om enligt det sätt man tror lektören är ute efter. (Och riskera sälja själen samtidigt). Risken är att man skriver utan hjärta och att man gör ett dåligt intryck på förlaget.
  • Skriva färdigt nästa manus och skicka in det i stället. Har man kommit så långt med förra och har en personlig kontakt på förlaget är ju chansen stor att de gärna läser nästa alster. Det förra kan man alltid ha i bakfickan, kanske kan man jobba om det vid ett senare tillfälle.
  • Skriva på nästa manus och låta det första vila, minst ett halvår. Då har man kanske nya idéer. (Under tiden är det bra att har anteckningsboken redo hela tiden skriva ned alla tankar som poppar upp om det gamla manuset)
Vad har jag då lärt mig efter alla förlagsrundor? It is a djungle out there!
(Haha, förut hette mitt manus Djungelblomma, och det utspelar sig i Afrika....)
Med andra ord; inte ta något för givet och det är en förbaskat lotteri, alltihop. Rätt manus i rätt hand vid rätt tid, det faller på det i slutändan.

Och:
Förlagens och lektörernas smak är som baken... och som hos alla andra läsare, inklusive jag själv: Delad.

Tex:
Ett förlag sa: Romanen utspelar sig i Afrika, men det känns inte som man är där.
Det senaste förlagets lektör sa: Miljöbeskrivningarna av Afrika--- känns rika, levande och äkta.
Hmmmm....

Snart ska jag åka på BOKMÄSSAN!!!
Sedan är det oktober som brukar vara en enda lång uppladdningsmånad för NANOWRIMO. Jag planerar vara med i år igen och har redan en idé vad jag ska skriva om.




tisdag, juni 25, 2013

Jag tar en BLOGGPAUS

Jag har äntligen bestämt mig.
Jag tar en paus från den här bloggen.

Hur länge?
Vet inte, i alla fall till och med september. (Jag kommer till bokmässan, kommer att blogga om det på Bokläsardagbok).

Varför?

Flera anledningar:

  • Jag har väldigt få läsare och nästan ingen som kommenterar. Det kan givetvis ha och göra med att jag sällan går in och kommenterar hos andra nuförtiden. Det är give-and-take, det är jag medveten om, men faktum är att alla mina bloggar alltid har haft få läsare och jag vet inte riktigt hur man bär sig åt för att få upp statistiken. 
  • Jag har väldigt svårt att få till några inlägg som inte är fyllda av skrivkramp-depp-refusering-depp-dåligtskrivarförtroende-depp... Jag tror att de flesta läsare har tröttnat på mitt ständiga missmod. Visst är det viktigt att föra dagbok om skrivandets upp- och nedgångar (det är det som den här bloggen egentligen är = min skrivardagbok), men just nu tror jag att mina dagboksanteckningar får hänvisas till den gamla vanliga pappersversionen och bli privata igen.
  • På grund av punkten ovan; oförmågan att producera något som helst positivt (en ovan läsare måste klia sig i huvudet och undra varför jag i herrans namn envisas med att skriva alls...) som jag tror är kontraproduktiv för andra skrivarwannabees i samma situation, dystra tongångar gör bara andra mer negativa och missmodiga.
  • De finns så många skrivarbloggar där ute, och många är mycket bättre än den här. Läs dem! Kolla in vänsterspalten.
Jag försvinner inte helt ur skrivarbloggosfären. Jag ska försöka hålla mig aktiv på andra skrivarbloggars kommentatorsfält. Jag försöka peppa de som är missmodiga.
Jag bloggar dessutom på bokrecensionsbloggen och All I Want, länkar i flikarna ovan.




HA EN BRA SOMMAR OCH SKRIV MYCKET!



Romanen i ett nötskal

Hittade detta hos Pernilla Alm.
Stal lånade.



måndag, juni 24, 2013

Väntar...

Nu har det gått mer än en månad sedan jag skickade in till det första förlaget i sista omgången manusinskick.
Undrar om jag kommer att hinna få några svar innan sommaren kommer i gång på allvar, alla i Sverige går väl på semester nu?
Och det första förlagen som jag skickade till tog ett halvår på sig att svara förra gången pga arbetsbelastning, så jag har inte så stort hopp om snabb reaktion.
Och snabb reaktion är ju alltid lika med standardrefusering, så det är ju bättre att inget kommer. Men å andra sidan är det trist att få vänta ett halvår på en standardrefusering också.

Jag är nästan färdig med min novellkurs. Vad ska jag ta i tu med härnäst?

Jag var rött så deppig igår kväll och funderade på att ta minst ett halvårs skrivaruppehåll och bara läsa böcker istället, men jag tror det var ett utslag av pms-depp så jag borde nog ignorera det.
Men jag vet att längre skrivuppehåll kan vara bra om man har kört ned helt i jag-är-ingen-bra-skribent-leran, men samtidigt har jag alltid trott att totalt uppehåll en längre tid (halvår eller mer) får en att förlora sin "touch", och i mitt fall; förlora min svenska. Det senare är lite fånigt egentligen eftersom jag hänger mycket på nätet, lyssnar på svensk radio och TV på nätet och nästan bara läser svenskt. Det enda jag inte gör så mycket längre är pratar svenska. Men i sommar ska jag vara sex veckor i Sverige!! Och bokmässan är inplanerad, trots att jag funderade på att inte åka dit.

Någon som har erfarenhet av långt skrivaruppehåll? Bra eller dåligt?

lördag, juni 22, 2013

Egenutgivning?

När man står nära slutet på resan, när manuset passerat alla förlag, står man inför frågan; vad är nästa steg framåt? Sedan ett par år tillbaka är det möjligt att på ett "enkelt och billigt" sätt ge ut böcker själv.
Jag funderar mycket på det nu. 
Men jag tror inte att jag kommer att göra det. Dels för att jag i så fall vill göra det professionellt (hyra in bra redaktör/korrläsare etc) och just nu har jag inte pengar till det. Eller rättare sagt; de medel jag vill lägga på skrivandet vill jag hellre lägga på nästa skrivarprojekt (aldrig mer jobba utan lektör, det har jag åtminstone lärt mig).
Jag har också funderat på att bara publicera en ebok, eller tex. på ett skrivarforum som Kapitel 1, men även det ställer jag mig tveksam till.
Jag tror nämligen att Djungelblomma skulle kunna bli något med hjälp av en duktig redaktör som kunde se på det med nya ögon. Om jag fortsätter med andra manus och kanske lyckas få ett utgivet, så har jag Djungelblomma i bakfickan. Förlag letar inte bara efter bra manus, de letar efter författarskap. En intressant debutant med fler manus i skrivbordslådan eller i synopsisform har större chanser att bli antagen än en som bara skrivit ett enda manus, det är jag säker på.
Så jag sparar Djungelblomma.

måndag, juni 17, 2013

Kraften i själva berättelsen

Jag läser vad Caroline Eriksson skriver på Books and Dreams bloggen:

"Flera gånger längs vägen tvivlade jag på mig själv och min egen förmåga. Men aldrig, inte en enda gång, tvivlade jag på kraften i själva berättelsen."

Jag tror det är väldigt sant. Du måste tro på din berättelse. Att sedan andra inte tror på den är en helt annan sak.

Det är därför jag har varit så orolig den senaste tiden. Jag är rädd för att jag inte tror på mitt manus längre. Djungelblomma har blivit söndertuggad till oigenkännlighet. Men nu har jag skickat ut manuset för sista gången och om inget förlag nappar är det slut med Djungelblomma. Det känns oerhört vemodigt.

Det är möjligt att jag skulle kunna få liv i tron igen. Med hjälp av en bra redaktör, på förlag eller frilansande. Det första alternativet verkar oändligt avlägset, det andra kostar för mycket pengar. Pengar som jag hellre lägger på nästa manus.
Jag tror att man alltid kommer till tidpunkt när man måste sätta punkt för sitt manus. Man måste lämna manuset som sådant, plocka med sig sina erfarenheter från hela skrivprocessen, och gå vidare med nästa projekt.
Djungelblomman har
vissnat. Är i alla fall
bortredigerad. Men
jag tycker fortfarande
om mina djungelblommor
Jag tror att jag är nära den tidpunkten nu, har med stor sannolikhet redan nått den. Men först när man fått in alla refuseringarna kan man påbörja sorgeprocessen, sorgen över att skiljas från det ofödda bokbarn man jobbat så länge med.

Någon som har tips hur man bäst tar sig igenom den processen? Jag är skitdålig på det.

torsdag, juni 06, 2013

Kreativ på något annat område än skrivandet?

Ja, det är en fråga till dig som skriver eller på annat sätt pysslar med skrivande (förlagsmänniska/redaktör/lektör/recensent/journalist etc).

Jag tycker mig se att många som skriver ofta håller på med något ytterligare som man skulle kunna kalla kreativt (inom konstens område). Målar, virkar mormorsrutor, skriver musik, sjunger, designar trädgårdar...
Själv gillar jag att måla (akryl, akvarell, bläck, teckning...) och handarbeta (den senare går lite i vågor...). Och baka. Jo, jag räknar det till konstnärlig kreativitet, faktiskt. Jag sjunger gärna. Målar gärna om gamla möbler på semestern. Trädgården tycker jag om att pyssla i/om.

Hur är det med dig?
Berätta i kommentarerna.

Någon som har en teori varför det är så?


------

onsdag, juni 05, 2013

Jag älskar...

... när det blir sommar (det blev inte det förrän nu i Holland...) och man kan sitta ute och skriva, läsa, äta, ta en tupplur...

Bara att ha valmöjligheten att sitta i solen och steka, eller i skuggan om det blir för varmt och man inte kan se skärmen, är underbar.
Minipc:n åker ut ur sitt fängelse (den är kopplad till stor skärm, löst tangentbord etc i min lilla skrivarlya hela vintern) och hamnar i knäet. Batteriet börjar ge med sig, men som tur är har jag eluttag nära.

Jag fortsätter med min novellkurs. Mycket känner jag igen (som just nu om gestaltning) men samtidigt är det nyttigt att påminnas, göra nya övningar och framför allt; "tvingas" in i novellformatet. Det vill säga; skriv komprimerat, skala av sådant som är onödigt. Inte helt lätt, jag kan tycka att karaktärerna blir platta, man hinner ju inte lära känna dem som i en roman.

Bloggen fyller 6

Den här bloggen fyllde nyss 6 år, upptäckte jag. Den sattes i gång för att jag inte vill trötta ut läsarna på min "vanliga" blogg (jag hade inte så många men ändå) med inlägg om mitt skrivande. Jag behövde en nischad blogg.. Och jag ville dokumentera mitt skrivande, föra dagbok. Jag tittar på gamla inlägg ibland, men inte ofta. Det är ganska deprimerande, speciellt att läsa om alla refuseringar.
Och lite kul också. Jag var ruskigt naiv ibland. Trodde 100% på att min manus var väldigt bra, jag var hela tiden nöjd ( innan refuseringarna kom tillbaka). Visst ska man tro på sitt skrivande, det är inte fel. Men om jag tittar på de här tidiga alstren ser jag ju direkt att de inte duger. Jag visste noll om gestaltning, dramaturgi och så vidare. 
Det är uppmuntrande att se att jag har utvecklats. Och fortfarande gör antar jag.

Numera ligger min "vanliga" blogg nästan helt i träda och jag skriver mest här och på bokbloggen (länkar ovan).

Mitt allra första inlägg lät ungefär så här:
I begynnelsen... fanns bara ett behov av att skriva.

torsdag, maj 30, 2013

Äntligen sitter jag UTE och skriver!

Som jag har längtat efter min skrivar/läshörna! Våren har varit riktigt usel, ingen riktig sommarvärme (den håller visst till i Sverige, ser vi varje kväll på vädret), men med en varm sjal och kofta går det bra ändå. Så längre det inte regnar. Numera är hörnan och försedd med ström, perfekt eftersom batteriet på miniPC börjar ge med sig.

onsdag, maj 29, 2013

Längtar efter att krypa in i en skrivarkokong

Det går fortfarande trögt med skrivandet. Efter en dryg månad med ursäkter (resor, sjukdom etc) har jag inte så mycket mer att skylla på än PM (i och för sig en ursäkt så god som någon...).
Men det går fortfarande trögt. De två senaste dagarna har jag ägnat i trädgården, efter en lång kall och regnig vår, plus två veckor på resa, såg den ut som skrutt och kirskålen (hatar!) hade tagit över allt.
Konsekvens: Inget skrivet och vansinnig träningsvärk och ont i ryggen.

Idag har jag skrivit en och en halv novellsida. Alltid något!

Längtar efter den där tiden när man riktigt går in i en skrivarkokong och bara skriver. Allt annat får vänta. Men egentligen vet jag att det som funkar bäst är gammal hederlig disciplin. Använda sittfläsket. Sätta upp ett schema.

Nu är det vackra vädret över och regnet inbjuder till skrivande. Får se hur det går.

onsdag, maj 22, 2013

Hemmets Veckotidnings Stora Novelltävling

Missa inte den stora novelltävlingen hos Hemmets Veckotidning. 10 000 kr att vinna!
Mer information här!

För övrigt har jag skickat (mailat, vad skönt det är när man kan göra det, slippa printa och springa till posten, och inte kostar det något heller...) mitt manus till två ytterligare förlag.
Nu ska jag bara printa ut manuset två gånger till och skicka and that´s it!

onsdag, maj 15, 2013

Skickat iväg manus

Jag har skickat iväg ett manus idag. Vill bara notera det.

Ett kraftigt omarbetat manus, som jag hoppas ska väcka intresse.

Ska skicka till ytterligare tre förlag. Sen är det slut. Detta manus går snart i graven. Buuhuu...
Känns alltid lika deppigt.

Nu ska jag läsa och ägna mig åt min novellkurs, den senare har fått vänta bra länge nu. Dags för ändring.

måndag, maj 13, 2013

Närmare 50 än 40

Idag är jag officiellt närmare 50 år än 40 och det firar jag med att fila på följebrev.

När jag började skriva igen efter ett långt uppehåll, 2005, hade jag en ganska naiv idé om att bli utgiven innan jag fyllde 40. Det var innan jag visste vilken sörja den här branschen är, och, inte att förglömma, innan jag visste att jag hade väldigt mycket att lära.
Även om jag tror att förlagen hellre satsar på unga författare (yngre, borde jag kanske säga) så ger jag inte upp. Rätt så många debutanter just nu är i min ålder, eller nästan. Och det finns ganska många exempel på författare som kommit i blomning sent... Livserfarenhet är inte fel när man ska få ihop bra historier.

söndag, maj 12, 2013

Tillbaka från Italien

Nu är jag tillbaka, efter 12 dagars bil och tältsemester i norra Italien. En fin resa på många sätt, men också lite av ett antiklimax, eftersom jag planerat för denna resa i flera år, men den hade tills nu inte blivit av. Så kanske hade jag lite för höga förväntningar. Jag har en familj som drar åt alla håll, har olika intressen och vill olika saker på semestern, och det är svårt, nästan omöjligt att tillfredsställa alla. Till råga på allt försvann 1/3 av resan för mig i förkylningsdimma, jag kunde inte alls njuta av sista destinationen, Lago Maggiore. Men under tiden på resans huvudmål, Ligurien, var jag frisk.
Men jag har i alla fall fått smak för Italien och vill gärna tillbaka. April-Maj är en bra tid att åka, allt är grönt och blommar, men med lite mer risk för regn.

Nu är jag hemma igen och försöker kurera en ovanlig envis förkylning med medföljande hosta, orkar ingenting. Förutom att redigera lite manus i sängen. Och skriva synopsis på en helt ny berättelse. Sådant brukar ofta hända när jag är sjuk. Jag vet inte vad det är i sängliggandet och hostandet som får fantasin i gång.

Lerici, Ligurien, en favorit

...där vi åt mycket god seafood pasta (och det var
bara förrätten!)

Spektakulära vandringar, här på en bergig udde söder
om La Spezia, Ligurien



Mer vandring, mellan vinfälten på terrasserna i
Cinque Terre, Ligurien

Utsikt över Corniglia, Cinque Terre, Ligurien
 Cinque Terre, Ligurien är vandrarens måste, enligt guideböckerna
men lite överreklamerat och fullt av
skräniga amerikanska turister



Lucca, norra Toscana,
med sitt helt runda torg


Och överallt runt Lago Maggiore blommade
azaleor!

onsdag, april 24, 2013

Lägger mig...

Jag ger mig.
Inser att jag inte hinner färdigt manuset till min deadline (fredag). Jag har inte ens skrivit följebrev (ska inte använda det gamla). Och jag vill inte stressa något. Så nu får manuset ligga och vila igen, några veckor. Får se om jag tar det med mig och korrläser lite. Men jag vill egentligen läsa böcker under de två veckorna som kommer. Och sticka. Och umgås med familjen. (Barnen har majlov, typisk holländsk företeelse, kombineras alltid med "Koninginnedag" (Drottningdagen, egentligen det samma som nationaldagen här) 30 april och 5 maj (Fredsdagen, andra världskriget). Och i år är det sista gången man firar Koninginnedag, eftersom vi får en kung just den dagen. Och en annan dag, några dagar innan, blir "Koningsdag" (Kungsdagen) från och med nästa år.
Dessutom är det Kristi Himmelsfärd veckan efter, så skolorna har passat på att ge 2 veckor ledigt i år, i stället för en.
Jag älskar majlovet, måste jag tillägga. Det är såpass varmt att man kan bada (utomhusbadet öppnar 1 maj) och reser man bort (bort är inte så långt borta här, man tar sig till Alperna, Frankrike, norra Italien på en dag) är det ofta (inte alltid) så bra väder att man kan tälta. Allt är grönt och blommor. Och man har alla sevärdheter för sig själv, eftersom inga andra är lediga, förutom holländarna.

Jag kan inte skriva, pyssla med manus, under helger och lov. Eftersom jag är hemma på heltid skriver jag också under "kontorstid", helst på morgonen.

Tar några veckors bloggpaus också, av förklarliga skäl. Vi hörs!

måndag, april 15, 2013

Korrläsning

Efter korrläsningen på utskrivet papper rättade jag i Word, bytte layout, gjorde om till A5 och PDF, och laddade ned på ipaden. Började läsa på nytt.
Och hjälp vad mycket fel jag hittar. På nästan varje sida. Bah...

söndag, april 14, 2013

Experimentmanus

Nästa manus ska bli ett ur "inte så viktiga högen" (de där som hjärtat inte klappar så mycket för... problemet är bara att när jag tar tag i sådana manus ordentligt blir de hjärtemanus... det jag håller på med nu är ett som "inte var så viktigt").

Jag ska hastskriva. Flödesskriva med ett fint ord.
Alltså inte tänka efter.
Inte låta andra läsa.
Inte låta lektörsläsa.
Bara skynda mig och skriva färdigt och skicka in till förlag

Bara som experiment.

Jo, jag förstår, det är en korkad idé.
Men vad har jag att förlora?
Nix.

torsdag, april 11, 2013

Det kliar i fingrarna...

... för att få ta tag i mitt favoritmanus igen. Ja, ungefär en gång per 24 timmar ändrar jag mig gällande vilken manus jag vill satsa på härnäst.

Att jag återigen vill tampas med min "prästskröna" är på grund av vad jag nyss läste på Newsmill. Prästen Lars Gårdfeldt skriver med rubriken Omar Mustafa måste bekänna färg i homofrågan.
Förutom att det han skriver är viktigt (läs även inläggen av Evin Baksi och Bahareh Andersson, ses i högerkolumnen), men jag ska inte gå in mer på det här, så tar han några exempel som får mig att tänka på mitt manus igen.
Min käre Henrik, den unge nyprästvigde, konservative unge mannen (därtill motståndare till kvinnliga präster) har nämligen en nära vän som visar sig vara homosexuell. Och då får automatiskt ens konservativa åsikter (Henrik är givetvis även mot utlevd homosexualitet) en helt annan innebörd, det blir för personligt. Hur min huvudperson ska tackla det är jag ännu inte klar över.

Så tack, Lars. Inspiration kommer ibland från oväntat håll.
"Välja mellan hjärta och lungor". Måste komma ihåg den frasen...

tisdag, april 09, 2013

Nästan framme...

Håller på med sista kapiteln av Djungelblomma version XXX (Som nu heter något helt annat, men för enkelhetens skull fortsätter jag att kalla manuset Djungelblomma. I själva verket har djungelblomman blivit bortredigerad. Så kan det gå).

Det känns överkomligt nu. Snart färdig. Sedan korrläsa en gång till och printa och skicka in alt. maila. Jag har tre förlag kvar att skicka till.
Sedan ska jag aldrig röra manuset igen. Aldrig. Om inte ett förlag är intresserat, förstås...

Mitt förra manus har jag aldrig tittat på igen, efter att jag skickade iväg det till allra sista förlaget på listan. Konstigt egentligen, när jag tänker på det nu. Det hade jag inte trott . Nu kan jag se många brister i det manuset.
Undrar om jag kommer till samma insikt om det här manuset någon gång. Antagligen. Synd bara att det är för sent då, när tåget har gott.
Men insikten kan i alla fall användas i nästa manus.

Undrar vilket manus jag ska ta tag i härnäst. Jag har varit inriktat på ett speciellt, men nu har ett annat pockat på uppmärksamhet. Mitt NaNoWriMo-manus från 2010.

torsdag, april 04, 2013

Uppdatering av bloggen

Jag har kommit igång efter påskhelgen igen, äntligen. Kör min novellkurs på distans parallellt med redigering av mitt romanmanus (för femtielfde gången).
Jag blir både glad och ledsen när jag redigerar manuset.
Glad för att jag upptäcker att jag faktiskt fortfarande ÄLSKAR det här manuset.
Och ledsen för att jag inser att jag kommer att bli oerhört BESVIKEN om inget förlag nappar på det. Men den besvikelsen får jag ta då. Just nu behöver jag leva på hoppet.
Samtidigt är jag osäker. Jag har ändrat så mycket så många gång i samband med alla omskrivningar att det känns lite som om manuset är en liten lost soul. Och det är andra delen som spökar, första delen har funkat bra hela tiden.
Jag vet inte hur jag ska få ordning på det. Lita på magkänslan, kanske, att jag fortfarande älskar manuset. Den långa pausen från manuset, sedan i november, har dock varit väldigt bra. Fungerar nästan alltid. Svalnar kärleken? Res då i från varandra ett tag, du ska se att återseendet är härligt!

Om någon varit med om något liknande (att många omskrivningar gör en förvirrad), ge mig gärna tips. Hur får man ordning på en lost soul?

Samtidigt håller jag på att uppdatera bloggen. Lite facelift i kolumner, och främst i länkkolumnen. Eftersom Google Reader kommer att försvinna (min livslänk, hur ska jag hålla reda på alla bloggar jag läser nu? Jag har inte hittat någon värdig efterträdare ännu) tänkte jag att det är bäst att uppdatera.

Om du är är regelbunden läsare av denna blogg och har en egen författar/skrivarblogg, och inte hittar den i kolumnen till vänster (bara de senast uppdaterade syns, klicka på Visa Alla så ser du alla); SÄG TILL i kommentarerna så lägger jag in din blogglänk!

Har du en renodlad bokblogg så är du också välkommen att hojta till, då lägger jag in den i min tvillingblogg Bokläsardagbok

söndag, mars 24, 2013

Stilla veckan; inget bloggande

Stilla veckan börjar i morgon och och jag ska inte ägna mig åt bloggning. Tar en paus alltså. I stället ska jag ägna mig åt passionen. Passionshistorien, alltså. Vad som hände med Jesus den sista veckan, från palmsöndagen till påsk.

Jag är inte så öppen med min tro på den här bloggen, eftersom den handlar om skrivande. Dessutom tror jag inte att personlig kristen tro gagnar chansen till utgivning speciellt mycket, eftersom Sverige är så antireligiöst. Tyvärr.
Jag är lite som JK Rowling, som vägrade tala om sin gudstro i intervjuer innan sista Harry Potter gavs ut, eftersom många då kanske skulle gissa vad som skulle hända på slutet med Harry.

Sedan är jag inte så "missionär". Tycker personligen att folk som försöker "pracka på" sina medmänniskor sin tro är pinsamma och jobbiga. Den enda effekten är att man får "Jehovas vittnen-stämpel". Samtidigt är det synd, eftersom många har fördomar om vad det handlar om att följa Jesus, de flesta associerar tro med halvgalna kristna pastorer i USA som säger att homosexuella inte har plats i Guds rike (eller värre...). Eller så tror man att man måste tro på allt som står i Bibeln.Jag tror inte på Bibeln, brukar jag säga, jag tror på Jesus. Samtidigt är jag såpass konservativ att jag hävdar att vi firar jul för att fira att Jesus föddes (inte midvinterblot, eller julklapparnas ankomst) och påsk för att minnas hur Jesus dog och fira att han uppstod (inte att det är vår och det är gott att äta  vackert målade ägg, både riktiga och de av choklad).

Men det är klart att ens tro påverkar skrivandet. Har man en livsmoral i botten påverkar det ens skrivande. Ofta blir den ett tema i boken, om än inte alltid så tydlig.

Jag har också ett manus, När allt jag vill,  som jag har hållit på med sedan 2005, som handlar om en nyprästvigd kille, Henrik. Det är mitt hjärtemanus, som jag tar fram emellanåt och skriver på (kanske borde jag ta fram det under stilla veckan, det är som att återse en kär vän varje gång jag gör det). Men när det är färdigt, gud vet när, kommer jag antagligen inte ens att bry mig om att skicka det till vanliga förlag. Det får nog bli Verbum, Libris eller Marcus förlag direkt. Fast jag är rädd att de tycker manuset är för "världsligt" (de både ligger med varandra och syndar på olika sätt i berättelsen...).

Nåja, vi ses efter påsk. Lite stilla veckan-reflektioner kan ni hitta på bloggen All I Want. Samt lite vegetariska fasterecept.

fredag, mars 22, 2013

Michael Connelly: "Jag har haft tur"

I en intervju i senaste Books & Dreams säger en av mina favoritförfattare, Michael Connelly;
"Jag har haft tur."

Apropå det jag skrev om häromsistens.

Egentligen menar han att han har haft tur i jämförelse med andra författare "som är betydligt bättre än mig". Han fick tag i en agent och en utgivare som trodde på honom. Bör tillägga att första boken redan var utgiven och hade fått goda recensioner och fina priser; men den sålde dåligt. (Innan internets tid, skyllde Connelly på. Ryktet spred sig långsamt). Det hade kunnat sluta där, om han inte haft någon som trodde på honom.

Sedan dess har det gått tjugo år och han har klämt fram 25 böcker, 18 av dem med polisen Harry Bosch.

Oerhört produktivt, alltså. Efter det att han hade tur.

Själv har jag klämt ur mig två fullbordade manus på åtta år. Det är extremt dåligt och det blir inte bättre. Jag får inte "tummen ur". Jag sneglar avundsjuk på andra skrivarbloggar och ser hur alla är så oerhört produktiva, även om de inte blir utgivna. Jag har säkert åtta fullfjädrade romanidéer (romanidéer som jag verkligen tror skulle kunna "bli något").

Men det är som med mitt skrivande som med mitt stickande. Rensade skåpet häromdagen och hittade ungefär åtta ofullbordade stickningar där också. Så fort jag ser ett snyggt garn och mönster bara jag måste köpa det (förr var det varje gång jag var hemma i Sverige, jag köpte för att ha något att göra under den långa sommarvistelsen i vår stuga, men stickade aldrig färdigt när jag väl kom hem igen till vardagen).
Har lovat mig själv att inte köpa ett enda nystan innan jag gjort färdigt det jag har liggande. Även om det skulle betyda att jag räfflar upp allt och börjar om med en nytt mönster (men samma garn).

Nej, vad gör jag? Detta är ingen handarbetsblogg.

Men ni fattar allegorin. Jag borde avsluta det manus jag håller på med innan jag tar tag i ett annat (även om det skulle innebära att jag räfflar upp och börjar om från början). För med icke avslutade manus och inga inskick till förlag kommer jag givetvis inte att ha tur.

Ps. Jag håller fortfarande diet och är just nu extremt sugen och hungrig. Och grinig. Det är därför jag skriver sådana här griniga inlägg.

fredag, mars 15, 2013

Novell ivägskickad

Sådärja! Science Fiction-novellen är ivägskickad till Mix förlags novelltävling.
Det blev mer av en sciencefictiondystopi och eftersom den kan ses som prolog till min dystopiromanidé så har jag nu gått omkring och funderat mycket på den idéen. Jag har ett synopsis som jag rör runt i ibland. Det är så omfattande att jag tror det blir två böcker.
Men först vill jag avsluta min veckotidningsnovellkurs och skriva om slutet på Djungelblomma, så att jag kan skicka in det till de förlag jag inte har skickat till än.

tisdag, mars 12, 2013

Ny vecka, nya tag

Vintern har slått till här i Holland, men jag antar att det är samma sak i Sverige. I förra veckan hade vi +16, nu är det -3 och bitande nordostvind. I Frankrike har det tydligen fallit flera decimeter snö i natt, men vi har klarat oss, bara södra Nederländerna har fått snö.
Snacka om att längta efter våren. Jag vårdar mina små tomatplantor och undrar om jag någonsin kommer att kunna plantera dem ute.
I lördags storstädade jag och det är alltid en härlig känsla eftersom jag vet att det skapar tid för att skriva veckan efter. Måndagar är alltid ganska fullbokad med akrylmålningskurs och barnens aktiviteter, men tisdag brukar vara en riktig skrivardag (jo, förresten jag skrev faktiskt lite igår).
Vad gör jag då? Jo, börjar baka givetvis. Och planerar koka blodapelsinmarmelad. Och gå till tisdagsmarknaden och köpa fisk.
Ja ja, sådan är jag. Såg förresten Elisabeth George på Babel, hon säger att författare måste ha talang, passion och disciplin. Det sista är min stötesten, har alltid varit.
Så nu slutar jag blogga för idag.

Bara en sak till. Elisabeth George talade också om att hennes kreativitet hjälper att hålla hennes depressioner i schack. Det tyckte jag var intressant och ska lägga på minnet. Jag blir väldigt low ibland (vill inte kalla det riktiga depressioner) och det är alltid kopplat till PMS-veckan, och jag har länge varit medveten om att det blir värre under perioder som jag inte är kreativ. George verkar vara hyperaktiv (det är inte jag...), och satte igång att lära sig italienska för att hålla sig aktiv mellan bokprojekten, inte riktigt min grej, men jag tycker ändå jag känner igen mig. Min målning varje måndag har till exempel varit väldigt viktig de senaste åren. Nu den senaste tiden, när jag inte kommit ur min skrivarsvacka, har jag stickat mycket. Det är också kreativitet (kanske speciellt när man ger sig till att ändra lite på mönstren...). Bakning är något annat (jag hävdar bestämt att bakning är kreativt, och jag har läst om andra författare som gärna bakar, kommer bara inte ihåg vem).

Tomaterna vill också ha SOL!


Filmjölkslimpa, men gjord med
yoghurt, filmjölk går inte
att få tag på här

torsdag, mars 07, 2013

Jo, visst måste man har tur!

Annamaria Jansson skriver i Debutantbloggen om det inte handlar om tur, när det gäller att få en bok utgiven, utan framför allt hårt arbete. Det är en väldigt kort sammanfattning, det går att läsa allt här.

Jag skriver under på nästan allt, ja, allt som hon säger. Men ändå inte.
Jo, jag vänder mig också mot uttrycket tur, som förminskar arbetsinsatsen bakom. Att snacka om tur är att jämställa en lång hård skrivarprocessen med den enkla handlingen införskaffandet av en lott innebär.
De som talar om tur i samband med att någon blivit antagen på förlag är bara de som inte har en aning om hur mycket arbete som ligger bakom att skriva en bok.

Däremot tror jag att tillfälligheter och slump är en viktig del av processen, speciellt om man är totalt okänd skribent från vischan, utan minsta lilla fot i det etablerade kulturetablissemangen (där alla känner alla, inbillar jag mig... inte sant, men ni fattar). Undantaget om du har skrivit det där magiska manuset, nederstiget från himmelen, alltså en mycket bra, utöverdetvanliga, manus. De blir alltid utgivna.
Men när jag tittar på vad som blir utgivet idag, och samtidigt tittar på det jag skriver och det mina skrivarpolare skriver, då måste tillfälligheter och den gamla kära slumpen har ett spel med, det går inte att förklara på annat sätt.
Och min senaste runda med manusinskick, som hade väldigt skiftande resultat, bekräftar det.

Manuset MÅSTE hamna i rätt händer på förlaget. Och de rätta händerna måste ha en bra dag. Hamnar manuset hos grannen vid manusgenomgången, som dessutom har en dålig dag, blir det kanske inte ens läst.
Och hamnar manuset rätt så är det inte alls en garanti för utgivningen, men har man kommit så långt faller man inte på grund av slumpen, utan därför att ens manus inte nådde ända fram, eller att det trots allt inte fanns plats i utgivningen på förlaget (och då menar jag inte den där standardrefuseringen "finns inte plats i vår utgivning", utan ordagrant; förlaget vågar inte satsa av en eller flera anledningar).

Hårt arbete och uthållningsförmåga, kombinerat med skrivartalang, är ingen garanti för att bli utgiven. Om man jobbar hårt och är uthållig, och har talang, så kanske man blir läst och får mer än en standardrefusering. Och kanske, kanske, kanske, blir man utgiven.
Det är inte som att söka jobb; har jag ett tillräckligt bra CV och personkemin stämmer så blir jag anställd. Det är inte ens som att söka till scenskolan. Där får man åtminstone en chans till audition. I många fall inom förlagsbranschen kommer man inte ens så långt, man blir inte ens läst.

Det är den krassa verkligheten. Och det svider. Men det är ingen idé att lura sig själv. Då blir man bara ännu mer besviken när refuseringarna kommer.

Det finns dock en sak att ta fasta på. Om man inte arbetar på och sliter, och bråkar med sin inre kritiker som säger "du kommer ändå aldrig att bli utgiven", och får färdigt sitt manus, då kommer man aldrig fram. Det säger sig själv. Föga tröst när refuseringarna trillar in i inboxen, men det är sant.
Och när manuset har gått hela rundan runt, kanske till och med två gånger, då måste man lägga det åt sidan, hur mycket man än älskar det (eller hatar det...). Det kan kännas som att göra slut med, till och med ha ihjäl, en kär vän eller älskare. Men det går över. Känslorna svalnar och man tar itu med nästa projekt. Som självklart kommer att bli ännu bättre!

Jag kämpar vidare. Jag har min dröm. Jag är full medveten om att den kanske aldrig blir uppfylld, men jag kämpar vidare ändå, för jag kan inte sluta skriva. Jag har långsamt lärt mig att vila i det faktum att jag kanske aldrig kommer att bli utgiven och till min förvåning har denna visshet långsamt gjort att jag kan skriva igen. Jag har mindre krav på mig. Jag är inte säker på att denna strategi fungerar på alla, men för mig fungerar det, eftersom jag har uselt självförtroende och att ställa krav på mig själv (ofta likställt med att ha mål för skrivandet som är ouppnåeliga, jag lägger ribban för högt) får mig att må dåligt.
Det är en helt annan sak att försöka jobba professionellt med ambitionen att nästa manus ska bli bättre än det förra. Det är mitt motto.



onsdag, mars 06, 2013

Existerar...

Jag blir lite förskräckt när jag ser att jag inte har bloggat på över en månad. Jag har haft en extrem low månad, inte bara skrivarmässigt. En resa har bidragit till att jag rent tidsmässigt inte hunnit.
Men nu är jag på gång igen. All negativ energi försöker jag liksom kanalisera in i skrivandet. Om inte annat kan man ju överföra det på the bad guy. Och jag inser för miljonte gången att jag behöver skriva, måste skriva, bör inte låta bli att skriva... för då mår jag... skit, rent ut sagt.
Jag håller på med en novell till Science Fiction-tävlingen. Ni missar väl inte den?
Känner mig lite som Gud, får skapa min egen värld. Häftigt. Hoppas jag hinner färdigt i tid, jag har lite mer än 6 dagar på mig...

Läste i senaste Skriva att man måste försöka bli vän med sin skrivkramp. Åtminstone "artig bekant". Den är en del av skrivprocessen.

Ps. Glömde säga att jag bantar också. Sånt kanske man inte ska skriva om. Det är kanske därför jag är så low och lynnig. Tänker på mat hela tiden. Och på vilka kläder jag ska köpa när jag har gått ned alla kilona.
Svårt att sova på nätterna. Då sätter jag på ljudböcker med Harry Potter, lästa av Stephen Fry (älskar honom!). Det hjälper. Kanske inte mot sömnlösheten, men man får lite perspektiv när man lyssnar på Harry Potter. Det kunde varit värre, liksom... Hahaha...

torsdag, januari 31, 2013

Science Fiction-bokhandeln och Mix förlag utlyser novelltävling

Gillar du science fiction? Och gillar du att skriva noveller?
Nu utlyser Science Fiction-bokhandeln och Mix förlag en novelltävling.

Informationen är lite knapphändig, bland vet jag inte hur lång novellen får vara, men så här står det på Mix Facebook-sida:

Science Fiction-bokhandeln och Mix förlag utlyser novelltävling
Mix förlag och Science Fiction-bokhandeln undrar hur den nya science fiction-berättelsen ser ut och utlyser en novelltävling. Vinnarnovellen belönas med 10 000 kronor och publiceras i Mix digitala utgivning. 
I juryn sitter Maths Claesson (SF-Bokhandeln), Catharina Wrååk (Mix förlag) och Karin Tidbeck (författare till Amatka, förra årets mest omtalade svenska science fiction-bok).
Om tävlingen:
Bidrag mailas in till manus@mixforlag.se och markeras med ”novelltävling” i ämnesraden.
Novellen ska vara inne senast den 18 mars 2013 och vinnaren avslöjas på Världsboksdagen den 23 april 2013.
Vinnarnovellen belönas med 10 000 kronor. Hederspristagare kan komma att utses. Vinnarnovellen och eventuella hederspristagares noveller publiceras i MIX digitala utgivning, med sedvanligt kontrakt och royalty.
Om tävlingen: Bidrag mailas in till manus@mixforlag.se och markeras med ”novelltävling” i ämnesraden.
Tillägg senare på Facebook:  
Vi får en massa frågor om novelltävlingen.Självklart får man skicka in flera bidrag. För enkelhets skull, skicka varje bidrag i ett eget mejl. (Till manus@mixforlag.se - och med ämnesraden novelltävling.)Får man kan skriva novellen tillsammans med någon annan? Ja, visst får ni göra det! Det är novellen som tävlar, kan man säga, inte författaren.Vi i juryn kommer inte att se vilken författare som skrivit novellen när vi bedömer den.Novellen MÅSTE vara skriven på svenska. Och den ska vara nyskriven - den ska inte ha varit publicerad tidigare. Vinnarnovellen ska ju publiceras här på MIX och då kan den inte vara under kontrakt någon annanstans - eller behöva översättas för svenska läsare. 


2 (!) noveller idag

Idag har jag skrivit två (2) noveller på ungefär 10000 tecken. Fattar ni? TVÅ noveller. Det är nog mer än jag har skrivit i hela mitt liv. När jag ska skriva noveller brukar de bli låååångnoveller/korta romaner.
Nu måste jag hålla mig inom en viss ordmängd och det är väldigt utmanande. Men roligt.

Jag har ännu inte en novell som duger för att skickas in för bedömning på novellkursen. De är lite för röriga, jag försöker få in för mycket i dem (en sjuka jag har i mina romaner också), missar poängen (alltså jag håller mig inte till det redan innan bestämda ämnet) och de är aningen för långa.