fredag 21 september 2012

Väntans tider och vad ska jag göra nu (del 2)

I början av året skrev jag ett inlägg kallat Vad ska jag göra nu? och det känns lite märkligt att läsa det nu.
Jag var i en jättedipp efter flera standardrefuseringar och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag fick flera "tips" om vad som var fel med första kapitlet, men var inte riktigt mottaglig (jag antar att jag behövde distans till manuset just då, efter att ha hållit på med det så länge), men även andra förslag på vad man bör göra när man kört in i skrivarväggen.

Jag bestämde mig då för att låta skrivandet och manuset ligga och verkligen göra något annat. Till min glädje blev jag antagen som en av bokmässans bloggambassadörer 2012 och flög till Göteborg i början av februari för introduktionsdagar. Rätt in i bokmässans hjärta. Och jag såg fram emot att bara läsa en lång tid framåt. Läsa, läsa och blogga om det.
Ungefär samtidigt fick jag jobb som brevbärare. Rätt så tufft, eftersom jag inte jobbat på femton år och jobbet dessutom är rätt så fysiskt. Men jag behövde en utmaning. Och jag är kvar på jobbet fortfarande, trots att jag hade en tuff fight med chefen om att de inte ville betala ut alla mina övertimmar (posten går dåligt och då ska man spara... genom att inte betala ut rättmätig lön till de som gör slitgörat... att facket går i taket är inte konstigt...) Jag fick till slut mina timmar, efter att ha hotat om att säga upp mig. Nu har jag en ny chef (en ung och entusiastisk kille) som verkar mycket bättre, så jag ser just på framtiden som brevbärare.

Jag såg med andra ord fram emot en tid utan skrivande, med ett litet jobb, mina böcker och min bokblogg (att recensionsex strömmade in gratis ser jag som en slags "lön").

Då slog nästa bomb ner; ett förlag var intresserat. Jag trodde inte det var sant. Allt det där om att förlagen inte läst mitt manus var inte sant (och det var inte inledningen det var fel på!) dessutom, det fick jag senare höra från ett annat förlag (som gav standardrefusering, men som efter lite tjat trots allt hade mer att säga).
Men de ville att jag skulle skriva om, sedan skulle de läsa igen. Skriva om. Ungefär halva boken. Men jag hade ju liksom planerat bort skrivandet.

Tänka om.

Och jag skrev om, tog tid på mig. Det gick väldigt trögt i början, jag var chockad över responsen; att de hade tyckt om manuset, men också att halva delen av boken, ca 150 sidor, inte dög alls. Så det var väldigt dubbelt.

Nu är nya versionen av manuset inskickat och det finns trots allt en stor chans att de inte alls gillar det. Men jag tror i alla fall att jag kommer att få en utförlig refusering om så skulle vara fallet, antagligen tillsammans med ett nytt lektörsutlåtande. Det kan jag i så fall använda mig av.

Förutom detta förlag, som det förlag jag helst skulle vilja bli utgiven av, så har jag tre stora och medelstora förlag kvar som jag inte har skickat till.
Om jag blir refuserad, ska jag skriva om igen och skicka vidare.

Men frågan var egentligen, vad ska jag göra nu?
Jag skriver inte alls, förutom blogginlägg. Det är nog bra. Pausen behövs. Jag känner mig dock stressad av att jag inte hinner skriva (allt runtomkring bokmässan tar all tid). Jag läser andra skrivarbloggar och alla är så produktiva. Skriver duktigt varje dag. Lite varje dag ibland, men varje dag.
Jag tror jag vet vilket manus jag ska satsa på (inte favoritmanuset, det vågar jag nog aldrig ta i). I november är det NaNoWriMo och då ska jag testa det där att skriva från noll igen. Jättekul, men svårt att ro i land (2010 skrev jag i mål, 50 000 ord, men 2011 gick jag i stå runt 40 000 ord, men det var samtidigt som jag drabbades av en första svärm av refuseringar, och då får alltid skrivarglädjen sig en knäck).

Nu har det gått ett helt år sedan jag skickade ut manuset förra gången. Jag är inte produktiv. Är det ett dåligt tecken? Kanske borde jag gå den här kursen.

Jösses vad det här blev långt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...