Om att gå på Bokmässan

Förutom några besök i min ungdom, så var Bokmässan 2008 min första bokmässa. Jag hade ganska nyligen varit på skrivarkurs och följde ett antal skrivarbloggar och hade förstått att som författarwannabee måste man till Bokmässan för man måste nätverka.
Jag blev rätt så besviken. Jag visste inte vad nätverka var och vet fortfarande inte (misstänker att det har något med att hänga i baren på Park, men är inte helt säker). Förlagen kan man inte nätverka med, de är jättestressade. Dessutom är jag lite folkskygg, har svårt att ta kontakt med någon jag inte känner. Alltså inte en person som hänger i baren utan sällskap, vare sig på Park eller någon annanstans.

Men andra saker var kul, jag träffade en del folk jag bara kände via bloggen. Och jag gick på seminarier. Vilken hit! Underbart!

Men det dröjde tills förra året innan jag åkte på bokmässan igen. Den här gången blev den en betydligt angenämare erfarenhet, trots att jag inte hängde i baren på Park. Men nätverkade gjorde jag inte egentligen. Däremot är det är alltid trevligt när bloggvänner blir livs levande personer. Jag träffade flera.
Och så seminarierna. Älskade dem, igen.

Nu åker jag igen. Som bloggambassadör för bokmässan dessutom. Det har varit väldigt roligt att besöka bokmässans hjärta (vi var där i februari) och se hur de arbetar. Lätt att bli avundsjuk, de måste ha världens roligaste jobb.
Jag kommer att nätverka en del (mingla, man får ju en del gratisbiljetter till mingel som bloggambassadör), men utan större förhoppningar om att det ska leda någonstans. Jag ska bara vara bokbloggare i år. Inte författarwannabee. Och gå på många seminarier.