tisdag, november 30, 2010

Bad Sex Award

Jag kan inte låta bli att kommentera det här.
Engelsmännen känner sig nödsakade att dela ut en "Bad Sex Award" varje år. Inte för att jag vet vem vinnaren är, Rowan Somerville, men han är gott sällskap, bl a har Norman Mailer tidigare vunnit.
Tilläggas bör kanske att Tony Blair nominerades till Bad Sex Award detta år, för en scen i sin biografi där han beskriver sig själv som "ett djur som följer sin instinkt" i sängen med Cherie.

Och jag frågar som the Guardians bokbloggare Tony Lichtig; är det inte dags för en Good Sex Award (eller Good Bad Sex Award, det är ju inte alltid sexskildringarna i romaner handlar om bra sex).
"In a sense, my question is: what is good sex in fiction as opposed to mere pornography? (Which also leads me to ask: does good fiction suddenly stop becoming good if it's arousing?) I suppose one problem is that sex is so often idealised in books, as it is in films. Earth-moving, transcendental, simultaneously-orgasmic sex is far more common in the history of the world's storytelling than is an awkward, exhausted and querulous quickie between setting the alarm and getting up to calm the baby. But good bad sex (the embarrassment, the mutual misunderstanding) should be honoured in fiction no more nor less than the real fireworks."
Jag vet inte vad ni tycker om sexskildringar i romaner. Jag vet att en del har nolltolerans, andra tycker lagom-är-bäst, och en del vill gärna ha mer... mer...
En sak vet jag däremot, det är ruskigt svårt att skriva en bra sexscen. Jag brukar reta mig på romaner där läsaren "snuvas på konfekten", samtidigt som att jag ogillar när en sexscen slängs in där den inte har något syfte.
För det är med sex i handlingen som med allt annat; det ska finnas där med ett syfte. Och inte bara med syftet att underhålla läsaren med lite ångande sex.

Själv tror jag att en ganska detaljerad sexscen (behöver inte betyda in i "porrdetalj" som engelsmännen säger ibland) kan avslöja en hel del om karaktärerna. En vanligtvis självsäker hjältinna som är osäker eller kall i en intim scen får läsaren givetvis att undra varför. Tidigare övergrepp? En gammal pojkvän som inte var så snäll mot henne? Eller så tycker hon inte alls om sexpartnern.
En sådan scen kan säga mer om karaktären än många sidor refererande om hennes person.

Vad säger det här korta citatet egentligen om karaktärerna?
"The wet friction of her, tight around him, the sight of her open, stretched around him, the cleft of her body, it tore a climax out of him with a final lunge. Like a lepidopterist mounting a tough-skinned insect with a too blunt pin he screwed himself into her.
Från Bad Sex Award-vinnaren Rowan Somervilles The Shape of Her
(lepidopterist är helt enkelt en fjärilssamlare, men det har ni nog redan räknat ut...).
Låter som riktigt Bad Bad Sex.

Vad tycker ni om det här?
Vad tycker ni om att läsa sexskildringar i romaner eller biografier? Eller skriva dem?

söndag, november 28, 2010

Lite mer om min NaNoWriMo-roman

NaNoWriMo var en spännande upplevelse. Efter 10 000 ord trodde jag inte att jag skulle orka i mål (50 000 ord), men berättelsen började leva sitt eget liv och växte. Det var fascinerande att se.
När jag nu snabbt läser igenom inser att mycket är bedrövligt, men inte så bedrövligt att det inte går att ändra på.
Storyn håller, tror jag.

Det var också lärorikt att det går få sådant rutin på sitt skrivande. Jag skrev faktiskt varje dag i 27 dagar.

Jag har lagt ut ett litet smakprov på Kapitel 1
Bära Huvudet Högt
Läs och säg vad ni tycker!

lördag, november 27, 2010

NaNoWriMo-rapport dag 27-redan i mål!

Och räknas därmed som WINNER!

Det gick lättare än jag hade trott. Jag ska skriva mer om NaNo en annan dag.

måndag, november 22, 2010

En bokenkät

Hittade denna enkät på flera olika ställen, och tänkte svara på den. Som omväxling, annars skriver jag ju bara om skrivande på den här bloggen.
--------


Favoritbok i barndomen?
Hade nog inte bara en. Läste gärna Astrid Lindgren, Narniaböckerna mm. Måste jag välja en favorit får det bli Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen

Vad läser du just nu?
Leif GW Persson Den Döende Detektiven. Och Theodor Kallifatides Det gångna är inte en dröm.

Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Inga

Dålig bokvana?
Har för många böcker på gång samtidigt.

Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Inget

Har du en läsplatta?
Nej. Skulle däremot kunna tänka mig att ha en, men jag har beslutat att vänta 2-3 år för att se vad som händer med den tekniska utvecklingen. IPad:en är intressant, med jag tycker faktiskt att den är för stor som läsplatta.
Varför jag vill ha en? Jag har svårt att kasta böcker och mitt hus svämmar över. Hellre en digital bok i plattan, än en i pappersform nedpackad på vinden. På resande fot verkar det också idealt.

Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Jag slalomläser. Dålig vana. Griper inte en bok tag direkt lägger jag gärna ifrån mig den för att prova en annan. 

Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Ja, tyvärr. Bloggar mer, läser mindre. 

Sämsta boken du läst i år?
Har inte läst något riktigt dålig bok i år, men måste jag välja får det bli Denise Rudbergs Ett litet snedsteg

Bästa boken du läst i år?
Simona Ahrnstedts Överenskommelser. Äntligen något i nytt i genre väg! Och en bok som man inte kan lägga ifrån sig. Varning dock för de som har inte är romantiskt lagda, ej heller något för någon med nolltolerans för sexscener...
Plöjde flera William Boyd-romaner också, stor favorit.

Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
??
Vilken är din läsebekvämlighetszon?
??

Kan du läsa på bussen?
Åker aldrig buss.

Vilken är din favoritplats att läsa på?
Sängen eller soffan

Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Hmm. Lånar inte ut favoriter. Har en tendens att glömma vem som har lånat dem och vet inte vem jag ska kräva dem tillbaka från

Viker du hundöron i dina böcker?
Ja. 

Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Det händer.

I studierelaterade böcker då?
Självklart.

Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Läser engelska lika lätt som svenska, skulle aldrig någonsin läsa en engelsk roman översatt till svenska. Borde börja läsa på nederländska nu, men det tar lite emot.

Vad får dig att älska en bok?
Att jag fångas av den, sugs in och lever i dess egen värld ett tag (omskrivning av "jag kunde inte lägga ifrån mig dem". Ett annat tecken på att jag älskar en bok är att jag älskar en karaktär i den. Deckarfavoriter som Harry Bosch (Michael Connelly) och en annan Harry, nämligen Hole (Jo Nesbö) är jag i hemlighet ganska kär i. Och Jackson Brodie (Kate Aktinson).

Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Se ovan.

Favoritgenre?
Spänningsromaner, eller kärleksromaner som det är lite spänning i. Deckare utan romantiska förvecklingar eller sexuell spänning blir bara tråkiga. Gäller nog allra genrer, förresten.

Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Jag läser sällan sci fi eller fantasy, men skulle gärna vilja läsa mer. Vet bara inte var jag ska börja.

Favoritbiografi?
Ingen direkt favorit, men Andre Brinks Skiljevägar var helt klart mycket läsvärd. Och så Jonas Helgessons Grabben i kuvösen bredvid.

Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Nej, inte vad jag kan minnas.

söndag, november 21, 2010

NaNoWriMo-rapport dag 21

Som ni ser flyter inspirationens flod med strida strömmar fortfarande.
En idé om att skriva en fantasy har utvecklat till någon slags historisk fiction, även om berättelsen tilldrar sig i ett påhittat land i en svunnen tid. En del skulle kanske karaktärisera det som fantasy. Eftersom det är en kärleksroman har jag börjat kalla den fantasyromance. Har jag uppfunnit en ny genre?





Det är befriande att "slippa" skriva om nutid. Skönt att slippa tänka på alla tekniska detaljer, slippa se till att allt är korrekt historiskt och politiskt.
Det är bara att hitta på. Och inspireras.


Foto fr ianandwendy.com
Miljön är onekligen synonym med Mellanöstern, kulturen likaså.

Den kvinnliga huvudpersonen låter sig förledas på en plats liknande den här. Jag klandrar henne inte.

söndag, november 14, 2010

NaNoWriMo-rapport dag 14

Det flyter onekligen på bra. Denna lugna mulna novembersöndag fick jag chans att skriva länge och fick ihop över 3400 ord.
Det betyder totalt över 32 000  ord och jag börjar tro att jag ska lyckas producera 50 000 ord.
Samtidigt växer storyn, brer ut sig och nya karaktärer "föds". Fortfarande lika spännande att se hur berättelsen lever sitt eget liv.
Säkert betyder det många "döda älsklingar" vid en redigering av manuset, men det bekymrar mig inte just nu.
Det var länge sedan jag kände en sådan barnslig iver inför skrivandet.

Tvivel på egna förmågan

Malin skriver kort idag om tvivel på egna förmågan; tankar och ordval som lika gärna skulle kunna vara mina.

Extra starka är vanligtvis dessa tankar om man redan är lite nere, just har blivit refuserad eller har skrivkramp, men de kommer alltid, med jämna mellanrum. Det är svårt att se vad det är man gör som lyckas ta en ur en sådan där svacka. För mig fungerar det oftast så att suget efter att skriva till slut dominerar över de tvivlande tankarna.

Det är väldigt svårt att förklara dessa känslor för någon som inte vet vad det handlar om. För någon som inte har satsat timmar, dagar, veckor på en dröm som kanske inte blir sann. För någon som har en sådan passion för just det kreativa arbete de ägnar sig åt att de fortsätter, även om framtidsutsikterna är dåliga.
Frågan är enkel; varför håller jag på med detta egentligen? Är det värt det?

Varför blir frågan så laddad? Lägger jag ned för mycket, satsar jag för mycket?

Kanske är det för att det inte finns något riktigt korplag för författare. (Möjligtvis då några av de skrivarforum, Kapitel 1 och liknande som finns på internet).
Alla som spelar fotboll blir inte proffs, men utan större problem kan man lira vidare, som amatör.
Som författare är det svårt. Det är allt eller inget. Ribban ligger alltid (för) högt. Förakten för författarwannabees är ofta tydlig bland förståsigpåare och recensenter, för att inte tala om hur styvmoderligt man blir behandlad av förlagen (man blir inte behandlad alls, egentligen).
Blir man inte bekräftad (=typ "det är så himla roligt att lira med polarna en kväll i veckan), är det lätt att lägga av helt.

Just nu har jag en NaNoWriMo-boost, jag bara skriver. Det bara flödar. Blir kanske ett riktigt uselt råmanus, men kul har jag. Och jag gillar berättelsen och dess karaktärer. Update följer snart.

söndag, november 07, 2010

NaNoWriMo-rapport dag 7

Måste erkänna att det ser ganska bra ut, men kommer det att räcka i 30 dagar?

Har hört att vissa NaNo-skribenter sitter och skriver nätterna igenom, eller i ett sträck. To Get the Right Flow, så att säga.
Det verkar onekligen lite hysteriskt. En annan har ju ett liv vid sidan om.

fredag, november 05, 2010

Fem dagar in i NaNoWriMo...

... sitter jag och förtrollas av denna skrivarmetod. Nej, den passar inte alla, men ja, den är onekligen intressant. Jag har på fem dagar hunnit få ihop nästan 13000 ord (av 50000, över en femtedel alltså), ligger fyra dagar före schema, och jag har jättekul!


Det är nästan en magisk känsla att få låta berättelsen och karaktärerna styra skrivandet. Jag började inte helt från scratch, måste jag erkänna, eftersom jag skriver en slags fantasy-light (i en annan tid och värld, men inte fylld med en drös fantastiska väsen och liknande) version av en ganska känd bibelberättelse. Synopsis fanns ju så att säga redan, flera tusen år gammal dessutom. Men det är fascinerande att se hur karaktärerna utvecklas innanför ramarna, och hur bifigurer föds och tar plats.

Det får mig att tänka på en annan sak.
Jag råkade läsa ett gammalt blogginlägg (som delvis handlar om inledningar till romaner), och mindes att jag såg mitt förra manus, som mitt foten-inne-manus (efter den förljugna bilden "har jag bara fått första boken utgiven så kan jag skriva vad jag vill", vi vet alla att även etablerade författare inte kan skriva "vad de vill" och att de faktiskt blir refuserade av förlagen de också).
Det blev ingen fot inne, det blev ingenting. Vad är mitt nya manus då (alltså inte NaNo-galenskapen)??
Foten-inne-försök-nr-II?

Jag har precis fått tillbaka mitt utlåtande från min författarcoach, och även om jag inte hunnit och vill ta itu med utlåtandet just nu(NaNo-galen, som sagt), så kunde jag ändå inte låta bli att snegla på det lite. Och jag anar (förnimmer, oroar mig för, fasar...) att jag har slagit knut på mig själv för att få till en bra inledning och en bra första hälft på manuset.
Jag vet inte om det är så, men jag måste ta tackla frågan inom en snar framtid.

Hur mycket styr viljan att bli utgiven mig?
Hur mycket hindrar den mig? Har den rentav dåligt inflytande på mitt skrivande?
Skriver jag verkligen det jag vill skriva, för mig själv, för att underhålla mig själv, för att det är så vansinnigt roligt och givande?
I skenet av NaNoWriMo-glädjen är det en berättigad fråga.